I Nepal

Barnhemmet ligger i Naya Baazar. Det ar ett trevlig omrade med valdigt lite trafik och buller. Vagarna ar sma och det ar en lantlig atmosfar, trots att det ligger i centrala Kathmandu – endast 20 minuters promenad fran Thamel och Chetrapati Chowk.

Nedan ar bilder pa den allra narmsta omgivningen.

Bilderna nedan ar vyer fran terassen. Den forsta bilden ar den allra narmsta grannen.

Nedan bilder ar pa de narmsta grannarna.

Bade vara vanner och The step har numera en adventsljusstake. Dock inte i fonstrena, eftersom det aldrig verkar finnas nagra kontakter i narheten av dem. Barnen var valdigt fascinerade och tyckte det var mysigt.

Idag gick vi till banken for att tillsammans ga igenom barnhemmets bankkonto. Det var en intressant upplevelse… forst fick man skriva sin undeskrift i en trasig bok och darefter springa runt overallt och fraga efter ett kontoutdrag. Man inser fordelarna med internet-bank!

Saker och ting stamde i alla fall otroligt val och Rajeev gor ett valdigt bra jobb. Inte en enda rupies som ar borta eller inte bokford.

Igar var en lang dag. vi fixade med massor av saker pa barnhemmet. Bl a kom en mattlaggare och hjalpte oss lagga in nya, tjocka heltackningsmattor i alla rum. Den primara anledningen till att gora det, ar att det blir valdigt mycket varmare med heltackningsmatta en en plastmatta pa kallt cementgolv.

Barnen var valdifgt intressede av mattlaggrens arbete och tyckte det var roligt att leka pa det nya, varma golvet.

Varje sang har tva lador, som barnen lagger sina klader i. Sa nar vi borjade flytta alla mobler fick barnen hjalpa till och bara ivag ladorna till ett annat rum. Det vi inte tankte pa, var att varje sang ar handsnickrad och darfor helt unika. Sa nar vi skulle satta tillbaka alla lador, tog det evighet innan vi hittade ratt lada till ratt hal… Det gar ofta till pa det viset, nar man koper mobler har; man gar till en snickare som snickar det man vill ha. IKEA finns inte!

I lordags at Elliot och jag lunch med barnen i solen pa terassen. Vi at typisk neplasesisk mat; dahl baat (linssas och ris) och tarkari (kryddstarka, blandade gronsaker). Det var sa gott! Flera av barnen at tva emormt stora portioner, men de flesta at tre portioner!

Man ater med handerna i Nepal och det ar alltid imponerande att se hur duktiga de ar pa det. Hur mycket jag an har tranat pa det under alla resor hit, ar jag fortfarande urdalig pa att ata med handerna och fa upp allt ris och all sas!

Efterat tvattar man handerna och skoljer av tallrikarna. Sedan var det dags for inoljning. Man oljar in kroppen med nagon sarksild olja och pa det viset far man lite mer styrka.

Inoljning och skoluniformerna hanger pa tork.