Blog Image

I Nepal

Om bloggen

Denna blogg handlar om barnhemmet The Step i Nepal. Vi, Sofia & Christian Lindblom, bloggar när vi besöker de tio flickorna som bor där.

Läs mer om barnhemmet på www.thestep.se

Hemma igen

Uncategorised Posted on Mon, January 13, 2020 10:36:02

Då har vi tagit farväl av tjejerna och återigen hemma i Sverige. Det var ovanligt sorgligt denna gång att säga hej då. Lyckligtvis planerar vi att resa tillbaka och hälsa på dem igen under påsken 2021. Vi längtar redan tillbaka nämligen! Det är så fantastiskt att vara tillsammans med dem.

Under tiden kommer tjejerna fortsätta att gå i skolan och fortsätta att åka på roliga utflykter på lördagarna.

Tack alla ni som har följt oss, uppmuntrat oss och kommit med positiv respons medan vi har varit här.❤️ Vi kommer att fortsätta uppdatera sidan som vanligt med hjälp av rapporter från personalen på Step.

Vill ni bidra till verksamhetens drift, vore vi väldigt tacksamma ???? Vi kommer snart att sammanställa månadsutgifterna och lägga upp här, så att det blir tydligt. Man förvånas över hur dyrt det är med hyra och mat t ex är. Så ert stöd är mycket, mycket värdefullt!



Gatubilder

Uncategorised Posted on Wed, January 08, 2020 09:15:40
Blandade bilder från området runt The Step. ?
Notera särskilt elledningarna och köttbutikerna. Även ”koskitsfabriken” på andra bilden. Där torkas dyngan på husväggen och säljs därefter för eldning som bränsle.

Favoritkvarteret är tvättområdet. Är det soligt och förmiddag, tar jag alltid omvägen till Step via tvättvägen, som vi kallar det.?


Förändringar

Uncategorised Posted on Tue, January 07, 2020 18:51:52
God fortsättning på det nya året och det nya decenniet!


Johan Norberg visar i denna graf hur utvecklingen har gått framåt och hur mycket bättre världen har blivit det senaste decenniet.

Under de tjugo år som vi regelbundet har besökt Nepal och ibland dessutom stannat riktigt länge i landet, tycker vi oss också se detta med egna ögon. Så väldigt mycket har hänt i Nepal under dessa tjugo år vi varit här och bara sedan vi startade The Step år 2008 ser vi stora förändringar. Notera att nedan text är högst subjektiv och endast berättar vad Christian och jag upplever oss se. Ingen som helst djupare efterforskning ligger bakom texten, utan bygger endast på personliga och anekdotiska erfarenheter.


När vi började planera för Step, var det verkligen inte många barn som fick möjlighet att gå i skolan och framförallt väldigt få flickor. Och av de som ändå gick i skolan, var det ännu färre som hade möjlighet att gå färdigt hela grundskolan och därmed ta grundskoleexamen. De flesta som gick i skolan, gick endast några år innan de ansågs behövas bättre hemma igen. Idag ser det helt annorlunda ut. Väldigt många fler går i skolan och många tar grundskoleexamen. Detta berättar de olika skolorna vi har kontakt med, men framförallt ser vi betydligt färre barn ute på gatorna under dagtid som leker eller bara driver omkring. De är numera istället i skolan! En annan anledning till att vi ser färre barn ute på gatorna är sannolikt också resultatet av att kvinnor helt enkelt föder färre barn. Färre barn föds i Nepal idag och de barn som föds lyckas man dessutom hålla betydligt friskare och hälsosammare. 


Fler kvinnor arbetar och tjänar egna pengar. För tjugo, och även tio, år sedan var det faktiskt väldigt ovanligt att vi såg kvinnor som arbetade i servicesektorn, alltså den sektor vi framförallt kommer i kontakt med. Idag möter vi lika många kvinnor som män på restauranger, i butiker etc. Som en parantes kan vi även nämna att vi ser väldigt mycket färre kvinnor i traditionella kläder, dvs i sari och kurta salwar. Förr var det endast den typen av kläder som kvinnorna bar. I princip aldrig såg vi kvinnor i västerländska kläder ute på gatorna, medan vi idag nästan sällan ser det till vardags. Min egna jättegoda väninna t ex, hade endast sari för 15 år sedan som nygift. Några år därefter började hon mer och mer använda kurta salwar (indisk byxa och långskjorta), medan hon nu ofta har på sig jeans och t-shirt.


Den extrema fattigdomen ser vi mindre och minde av. I början när vi var här och så sent som bara för fem, tio år sedan var det faktiskt extremt många tiggare på gatorna. Så fort vi gick ut mötte vi hemlösa människor och ofta kvinnor som bar på små barn och som bad om pengar eller mjölk till deras spädbarn. De är ett fåtal idag. Gatubarn som många gånger var väldigt drogpåverkade såg vi väldigt många av förut varje dag, medan det idag är förhållandevis ovanligt. Det var faktiskt enormt många gatubarn precis överallt i stan innan. Nu är de nog både färre och mer omhändertagna av myndigheter och olika typer av organisationer. Det sägs att det finns många fler shelters för gatubarnen idag.


En annan sorglig syn som mötte oss en hel del för bara tio år sedan var sjuka, förlamande eller spetälskedrabbade människor som liksom bara låg på gatan. Jag minns i början hur obehagligt det var att i trånga utrymmen passera människor med spetälska som låg på gatan. Jag minns att jag höll hårt i mina två små söner så att de inte skulle kunna snubbla och ramla över dem. Inte en enda gång har vi sett detta i år. På något sätt tas de numera om hand och får vård.


Renligheten är påtagligt mycket större. Innan samlades människors sopor i högar på gatorna. Man lade ut soporna på kvällen så att personen med sopcykelvagn kunde hämta dem nästföljande morgon. Idag kommer de fortfarande på cykel, men sopgubben har en visselpipa så när han visslar springer man ut och lämnar sina sopor direkt till honom. På så sätt ligger det inte längre stora sophögar på exakt varje gata stora delar av dygnet. Det är väldigt mycket trevligare på gatorna idag än bara för tio år sedan. Vidare, folk skräpar ned i allt mindre utsträckning. De verkar inte lika frekvent slänga sitt skräp rakt ned precis där de råkar stå för tillfället, utan fler och fler verkar istället slänga det på avsedd plats. Några offentliga soptunnor ser vi emellertid fortfarande ännu inte tyvärr, men på något sätt finns det inte alls längre lika mycket skräp på gatorna längre. Dessutom städas och sopas visst gatorna nu för tiden. Skulle ju aldrig ha hänt förut! Då sopade man själv lite precis utanför sin egna lilla butik eller restaurang. Att gå runt i stan förut kunde många gånger vara riktigt förfärligt pga alla sopor som låg överallt. Så är det alltså verkligen inte idag. Ganska rent och fint och det är inte massa döda råttor som ligger på trottoarkanterna längre och som mina söner förut råkade stampa på lite då och då. Floden genom stan är fortfarande otroligt skräpig, men jag tror minsann att den var betydligt värre tidigare. 


Toaletter kunde man ju knappt gå in på för tio år sedan. Inte på privata och absolut inte på offentliga. Inte ens på flygplatsen eller på schyssta restauranger var det anständigt inne på toaletterna. Nu är de väldigt mycket renare. Även om de ofta fortfarande stinker en hel del, så finns ansatsen till att de skall vara rena och fräscha. Olika vänner som vi hälsar på hemma hos varje gång vi är här, har det också väldigt mycket renare hemma hos sig nu än bara för ett decennium sedan. Särskilt inne på deras toaletter. 


Fler och fler får rinnande vatten hemma hos sig. Våra goda vänner som vi alltid bor hemma hos hade ju inte alltid rinnande kranvatten fram tills för förra året. Nu har de rinnande vatten i kranen dygnet runt och dessutom lite halvvarmt ibland om solen har skinit på solpanelerna. 


När bli besökte The Step allra första gången på hösten 2009, tyckte vi att de hade det så smutsigt så vi ägnade en hel del av den vistelsen då åt att prata med personalen om vikten av renlighet. Vi började med att verkligen storstäda och i princip visade personalen hur man gjorde. Vi har roliga foton från när vi skurade Steps äckliga toalett samt när vi samlade alla barnen och all personal för att tillsammans städa på området runt vår byggnad. På den tiden slängde folk bara ut sitt skräp genom fönstret. Vi försökte förbjuda flickorna att göra det, men det tog några år innan de slutade helt med det. Sannolikt först när andra nepaleser också började upphöra med det och när de började prata mer om det i skolan. Christian och jag tillsammans med våra vänner, personalen och tjejerna orsakade stor uppståndelse när vi städade runt om Stepbyggnaden den gången. Folk från hela kvarteret kom och tittade på oss medan vi plockade skräp och fyllde sopsäck efter sopsäck. Vår yngste son var då bara ett år gammal, men Rista bar omkring på honom medan vi andra städade. Grannarna tyckte vi var mycket märkliga och den inhyrda sopgubben på cykel skrattade åt hans extrajobb den dagen. Vidare, när vi skulle städa inne på Step, kunde vi inte ens köpa rengöringsmedel inne i centrala stan. Vi behövde ta en taxi ut till det tjusiga shoppingcentret där västerlänningar handlade för att få tag på ordentliga rengöringsmedel. Inne i stan fanns det endast vanlig tvål, som de använde både till kropp, disk och tvätt. När jag volontärarbetade på ett barnhem 2003 var nog mitt mest frekventa uttryck ”hatt dhoni” (tvätta händerna, som jag sa till barnen hela tiden) samt ”sobin” (tvål), eftersom jag köpte det i mängder. Försäljaren i kvartersbutiken var överlycklig, eftersom han plötsligt sålde väldigt mycket mer tvål än innan jag dök upp i det området. Hur som helst, vanliga rengöringsmedel var, som sagt, svårt att få tag på för elva år sedan och krävde lite extra ansträngning. Idag säljs det olika typer av rengöringsmedel i vartenda litet hörn. Och idag när vi besöker Step, är det verkligen mycket renare! Alltså mycket renare och rengöringsmedel använder de också. Sen om de fortfarande väljer att diska och tvätta i kallvatten låter vi vara osagt. Vi har försökt förklara många gånger att det blir renare med varmt vatten, men personalen har varit lite skeptiska till det tidigare. Vi har åtminstone en heater på Step numera, så det är i alla fall enklare idag att använda varmvatten när de inte längre behöver koka vattnet. 


En annan stor skillnad idag jämfört med för endast tio år sedan är att det numera för det mesta finns ström 24 timmar om dygnet. Ibland och med ganska stor regelbundenhet försvinner det fortfarande det några timmar, men inte som tio planerade timmar i sträck som det gjorde för tio år sedan. Då var det alltså planerade power cut för att spara den gemensamma mängden elektricitet som fanns i landet och man kunde läsa i tidningen vilka klockslag ens område skulle vara utan elektricitet. Det var, minst sagt, riktigt jobbigt att vara i Nepal under dessa år när de hade det så väldigt bekymmersamt med elektricitet. Idag är det, som sagt, färre elavbrott och när de väl infaller har fler och fler egna generatorer i takt med att fler och fler har råd att införskaffa det. Så ett elavbrott är inte lika jobbigt idag som för ett decennium sedan.


I takt med att människor fått det bättre ställt, äter de också mer hälsosamt och det är betydligt mindre både socker och salt i maten idag. Förut var allting extremt salt och väldigt mycket sött serverades på olika sätt. Framförallt dricker de mycket bättre vatten idag. Förut kokade de flesta endast sitt vatten, men nu är det fler och fler som har har möjlighet att dessutom filtrera det. Att dricka både kokat och filtrerat vatten innebär att man håller sig mycket friskare. Så att numera ta emot ett glas vanligt ”chisso pani” (kallt vatten) och dricka det är inget konstigt alls. Det är för det mesta numera både kokat och filtrerat och absolut inte farligt att dricka. Det skulle vi aldrig, aldrog ens övervägt att göra för några år sedan. 


Ett annat tecken på att välståndet har ökat radikalt är den stora, och mindre roliga, ökningen av trafik. För tjugo år sedan var det enkelt att ta sig fram med bil på gatorna genom stan, medan det idag är trafikstockningar och kaos precis överallt. Många fler har numera råd med en egen motorcykel eller t o m en egen bil. Förut var idet väldigt få privatpersoner som ägde en bil. Nu gör t o m några av våra nepalesiska vänner det, även om de i princip aldrig verkar användas. Avgaserna har ökat galet mycket och det är, som jag tidigare nämnt, ganska ovanligt att se Himalaya från stan pga smog. Dock är skillnaden under denna resa att vi sett fler elektriska fordon. De små tuk tukarna som för tio, femton år sedan gick på någon hemsk diesel och spydde ut svarta stora avgasmoln verkar numera samtliga istället gå på el. Den dåliga luften är fortfarande inte så illa som i Delhi eller Peking, men fortfarande bedrövlig och det beror ju trots allt på den lyckliga omständigheten att fler och fler människor har fått det bättre ställt.


Så visst märker vi att världen har blivit bättre, som Johan Norberg här visar. Åtminstone har den definitivt blivit det i vårt kära Nepal. Under denna resa har vi pratat särskilt mycket om alla viktiga och oviktiga förändringar vi noterar och häromdagen sa vår elvaårige son att han ser fram emot när han kommer tillbaka hit om tjugo år så att han också kan göra samma jämförelser som vi gör nu. Och visst har han rätt! Det kommer nämligen att fortsätta förändras. Till det bättre, det är jag övertygad om. 








Minas dans

Uncategorised Posted on Mon, January 06, 2020 04:38:44

Igår, lördag, när tjejerna var lediga från skolan hade vi tänkt åka på en större utflykt, som vi brukar göra på de skolfria dagarna när vi är här, men så var Mina inbjuden att framföra en dans på en stor danstillställning och det ville vi ju inte missa för allt i världen. Inte tjejerna heller! Mina är, som sagt, otroligt duktig!?? De är ju mästare på att planera här, så hela dansgrejen blev klart bara någon dag innan, så vi fick snabbt avboka den hyrda bussen etc ?

Det var en dansföreställning med anledning av det stora projektet ”Visit Nepal 2020” som drivs av turistministeriet. Det dansades i hela sex timmar, men vi avvek efter ett par timmar när Mina hade framfört sin dans. Det var ett stort ”festområde” precis nedanför den kända stupan Swayambonath och överallt vimlade det av barn och ungdomar som skulle framföra en specifik dans från en specifik folkgrupp i Nepal. Alla spektakulärt klädda! Den mest bejublade dansen var dock den med den blåmålade Shivan. Det var väl den enda dansen som inte var någon folkdans. Shiva är ju lite läskig. Blir guden Shiva förbannad förvandlas han/hon till gudinnan Kali och Kali kan förstöra jorden. För att blidka Kali behöver man offra blod till henne. Getter, hönor etc. Vegetarianerna offrar dock kokosnötter, eftersom kokosmjölken skvätter på samma sätt som blod? Hur som helst, Shivadansen var som väntat väldigt populär.

Bäst var emellertid Minas dans! Överlägset bäst var så klart ??? Hon och hennes vänner framförde någon dans från en folkgrupp från bergen, som jag redan glömt namnet på. Mina kom till oss hösten 2008 från miserabla förhållanden. Hon kom i trasor med en gammal handduk som filt virad runt sig och det hela var för sorgligt. Nu går hon på college och när hon slutade grundskolan förra året, lämnade hon skolan med B+ i snittbetyg (F till A som i Sverige) . Hon är en otroligt härlig tjej. Snäll, glad, skötsam, busig och omtänksam. De första åren hade hon ingen som helst kontakt med någon anhörig, men de senaste åren har hon t o m varit hemma i sin hemby ett par gånger, vilket vi är väldigt, väldigt glada för. ❤️?❤️

Hela tanken med denna danstillställning var ju att locka turister till Nepal, men någon vidare marknadsföring av detta har vi inte sett skymten av och inte ens på den stora skylten vid entrén hade man lyckats skriva på engelska, utan endast på nepali. Så när arrangörerna väl såg en västerländsk familj blev de överlyckliga??? De slet tag i oss och tyckte vi skulle sitta i den tjusiga gamla vip-skinnsoffan längst fram. Två av oss ställde snällt upp och de övriga vip-gästerna puttades snabbt bort och vi trycktes ned i soffan. Fotografer och ”nepali national TV” filmade? Så där framme satt vi ihop med turistministern, medan tjejerna stod vid sidan om och gapskrattade. Detta är så typiskt Nepal. ???

Det var en kul förmiddag och vi var alla så himla stolta över vår super dance star⭐️⭐️⭐️



Shoppingcenter

Uncategorised Posted on Sun, January 05, 2020 02:25:51
Idag lördag, som är tjejernas enda lediga dag från skolan, har vi haft en hektisk dag?

Vi åkte hemifrån kl tio och kom hem kl sju ikväll. Halva dagen var vi på ett stort dansprogram (dansföreställning med massa olika traditionella dansuppvisningar från olika kulturer/folkgrupper) där Mina uppträdde och dansade. Hon är helt enastående duktig och vinner ofta danstävlingar???? Imorgon lägger jag ut bilder från denna tillställning.

Efter dansen knödde vi alla in oss i en liten tuk tuk och åkte till det tjusiga shoppingcentret för lite extra guldkant⭐️⭐️⭐️

Det var några mycket kaotiska men vansinnigt roliga timmar, kan jag berätta ?? Som de provade kläder, tjattrade och sprang runt bland alla fem våningar ?? De fick välja kläder för 350 kr var. Efter klädshoppingen som tog tre timmar behövde vi gå ut från centret och äta pizza och dricka coca cola innan vi orkade stå på benen igen ? Då gick vi gick in och köpte mängder av smink, nagellack och hårgrejer. Vi passade även på att gå till matavdelningen och köpte säckar med potatis och morötter som var billigare här än på gatumarknaderna. 5 kr per kg istället för 8 kr. Framförallt köpte vi lök som var pyttelite billigare än de vanliga 20 kr per kg. Det är en stor grej här i Nepal just nu att lökpriset har skjutit i höjden. Bara för ett halvår sedan kostade lök 3 kr per kg. De använder ju väldigt mycket lök vid matlagningen så det är ett bekymmer för många att det är så dyrt numera och alla pratar om det hela tiden! Lökpriset och den stora ökningen av kinesiska investerare här i Nepal är två mycket, mycket vanliga och populära samtalsämnen.

Efter många timmar på det fina, häftiga köpcentret med rulltrappor, moderna adidas-kepsar?, pyttesmå och svårhittade provrum (trial room?) var det dags att slutligen bege sig hemåt. Men först glass-show!? Det heter tydligen ”Turkish ice cream” och alla som tittar en del på youtube vet visst vad det är. Det var faktiskt väldigt roligt!? Man beställer en glass, men sedan skojar glassförsäljaren med en och man får liksom aldrig fatt på glassen utan de trixar runt med glassen på ett ”magical way” och det är riktigt kul!?

Det var en väldigt fin dag idag också❤️?❤️


Bildvisning

Uncategorised Posted on Sat, January 04, 2020 04:34:50
Idag har det varit sådär extremt jobbigt Kathmandu-vinter-väder. Endast ett par grader varmt och ösregn hela dagen. De kalla betonghusen har ju ingen uppvärmning inomhus, så normalt sett brukar man längta ut till solen när man vaknar i sitt underställ, mössa och flera lager täcken. En dag som denna går det dock bara att bli varm om man går till en turistrestaurang i turistkvarteren, så dit gick vi. På gyttjiga och leriga grusvägar. Barnen åt pizza och vi passade på att dricka kaffe som omväxling till allt te.?

Innan lunch-uppvärmningen hälsade vi på tjejernas skola igen och drack te och hade ett långt samtal med bitr rektorn. Efter uppvärmningen gick vi till Step och har tillbringat hela eftermiddagen där. De slutade sina exams kl 13 idag, men några hade extra-undervisning till kl 18, så de träffade vi inte idag. Vi lekte lite, men mest tittade vi på alla mina gamla bilder i laptopen från samtliga Nepal-besök sedan Step öppnade hösten 2008. Tjejerna tyckte det var otroligt roligt att se bilder från när de var små!❤️ Vårt första besök på Step var ett år efter öppnandet då våra egna söner var ett respektive fyra år. De bilderna var nog roligast att se tillsammans med bilderna från besöket två år efter det, år 2011. Även bilderna från de två gångerna vi besökt dem under Holi-festivalen var favoriter (då man har vattenkrig och kastar färg på varann).

Det var roligt även för oss att titta på alla bilder i kronologisk ordning från 2009 till 2019, eftersom vi nästan ibland blandar ihop alla våra besök här.
Det har varit en mysig dag trots regn och kyla. Det absolut bästa med regnet är att luften blir klar igen och att det blir lättare att andas. Kvaliten på luften här i stan är bedrövlig. Ofta gör det ont i bröstet av alla avgaser och av allt damm. När Christian var här själv för två år sedan, hade han ont och hostade konstant under 10 dagar. Så idag var det fantastiskt att andas igen ?

(Notera dalahästen i Steps egna tempel?)


Fotboll ?

Uncategorised Posted on Fri, January 03, 2020 09:05:50
Igår var det inga kulturella utflykter utan fotboll som stod på agendan? Vår äldste son har för flera månader sedan googlat fram Kathmandus bästa ställe för fotboll och det råkade dessutom ligga nära Step. Det var första gången de spelade fotboll på detta sätt (och inte på en grusväg) och det visade sig vara ett lyckokast??? De tyckte det var sååå roligt och som de skrattade!? Först spelade de match och därefter slog de straffsparkar på vår yngste son. För en timmes planhyra betalade vi 150 kr. Dagtid kostade det 100 kr. Dyrare på kvällen eftersom de då behövde tända lamporna? Vi ville spela på kvällen eftersom alla då skulle kunna vara med. Alltså även de med extraundervisning kl 12-19. När det inte är exams-period går de förresten i skolan 9.30-16.
Igår fick de också lite olika smycken vi hade med oss hemifrån och det är alltid en höjdare ???


Heldagsutflykt

Uncategorised Posted on Fri, January 03, 2020 04:17:32
Igår på självaste nyårsafton (även om det inte är nyår enligt den nepalesiska kalendern) hade vi lite extra guldkant på tillvaron?⭐️? och gjorde en utflykt. För de barn som har extra undervisning från kl 12-19 (alla skriver ju mid term exams 9-12 nu) bad vi om ledighet och det var minsann inte helt lätt? Rektorn är mycket mån om deras studier??

Vi gjorde en utflykt till Pashupatinath och Boudnath. Den förstnämnda är det allra mest heliga hinduiska tempel i hela Nepal och det sistnämnda den allra mest heliga buddistiska stupan i Nepal. De båda ställena ligger ganska nära varandra och när jag var i Nepal för allra första gången besökte jag dessa båda ställen och jag gick emellan dem. De besöken och denna promenad har jag fortsatt göra varje gång jag är här. Det är två fantastiska ställen och man kan bara inte få nog av dem och promenaden mellan dem blir mer och mer annorlunda och intressant för varje gång. Då, för 20 år sedan, gick man bland risfält och andra odlingar på en smal, liten grusväg. Några små hus gick man förbi och några människor mötte man under den timslånga promenaden. Idag är det en väldigt trafikerad asfalterad väg med flervåningshus på båda sidorna och det är ett folkliv och myller utan dess like!

Vid Pashupatinath lever massa heliga män, sadhus. De äger ingenting, bor vid tempel och lever på allmosor. De tillber olika gudar och just de som bor vid Pashuputinath dyrkar främst Shiva eftersom det är ett Shiva-tempel. Eftersom Shiva rökte marijuana är det lagligt för dessa heliga män att röka hasch. Så går man lite bakom de främsta stråken dit få turister hittar, så kommer man till ett område på området, så att säga, där sadhusarna bor och vilar mellan tillfällena de är framme och tar emot allmosor från turister och andra tempelbesökare. Där ligger haschdimman tät kan man lugnt säga!

Att som hindu kremeras här är den finaste platsen i Nepal att kremeras på. Så fort som möjligt efter att en människa gått bort kremeras man, ofta samma dag. Först bärs kroppen av släktingar ned till floden och det heliga vattnet skvätts på den lindade kroppen och därefter bärs den till bålet. Det är märkliga och fascinerande scener som utspelar sig och man kan sitta i timmar och bara titta.

In i själva templet har endast hinduer tillträde så familjen Lindblom väntade utanför när tjejerna var inne och bad och blev välsignade av en präst. Även om vi skulle konvertera till himduismen skulle vi inte få gå in. Det skulle liksom inte räknas. Under tiden gick vi runt bland aporna och tittade på bankens prislista över vilka olika puja man kan köpa. Den dyraste kostade två hundratusen kronor och då skulle man minsann bli ordentligt välsignad och massa ljus skulle tändas.
På vägen från pashuputinath til Boudnath mötte vi heliga män, munkar, kor och olika pilgrimer till de båda olika ställena. Vi stannade och fikade och fick även se Himalaya och det är numera inte jättevanligt att man kan se de vitklädda bergen från Kathmandudalen så det var härligt. Både för oss och för barnen.

Väl framme vid stupan är det en annan typ av myller. Många kloster ligger runtom denna stupa och många tibetaner bor i detta område. Vi gick runt stupan och snurrade på bönehjulen, vi gick upp på stupan och gick ett varv där uppe också och vi gick in ett kloster och tjejerna knäböjde och bad framför Buddha och foton på Dalai Lama.

Vi avslutade med att äta middag på en roof top turistrestaurant med ljuvlig utsikt över stupan. De flesta av oss åt tibetanska momos medan två små lintottar och en stor lintott tog tillfället i akt och åt spaghetti bolognese? Hela kalaset för hela gänget kostade endast 500 kr eftersom vi fick den nepalesiska menyn (och inte turistmenyn) och eftersom vi slapp betala betala turistskatten.

Det var en fantastisk dag och det var roligt att se att samtliga barn, såväl de svenska som de nepalesiska, uppskattade detta väldigt mycket ❤️?❤️


Next »