Efter en lang resa var jag alltsa antligen framme i Kathmandu. Det nepalesiska kaoset motte en direkt: utanfor planet var det ingen som visste var vi skulle ta vagen. Planets passagerare gick ut ur planet och blev staende en kort bit fran landningsbanan. Ingen buss kom och ingen visste hur vi skulle ga in till flygplatsbyggnaden, vilket resulterade i alla turister stod blick stilla och alla nepaleser borjade springa runt lite har och dar – samtidigt som plan landade och lyfte precs vid sidan om! Efter ett tag kom vi dock in till visumdisken och det gick smidigare an vanligt och kort darefter satt jag i en gammal skruttig bil och akte igenom Kathmandu. Ah, vad harligt att vara har igen! Som jag alskar att vara har!
Notera den svarta heliga kon som ligger mitt i trafikkorsningen.
En och halv timme efter det att jag landade, var jag pa The Step. Det var helt fantastiskt att komma dit igen och traffa dem alla! De har naturligtvis vaxt och de var sa glada. De kramade och pussade mig hela tiden och ville att vi skulle sjunga och dansa, vilket vi gjorde. De fragade efter Christian, Elliot och Lucas och verkade tycka det var lite trakigt att inte barnen var med. Varken Rajeev eller nagon annan som kan engelska var med, sa vi kommunicerade med lilla nepali jag kan och den lilla engelska de stora flickorna kan. Jag visade i alla fall bilder pa barnen och Christian fran min kamera och mobil och det gillade dem.
Maya gjorde te till oss och vi spelade kinaspel, lekte med lera och tittade pa deras teckningar.
Jag stannade endast tva timmar. Sedan var det dags att bege sig till brollopshotellet dar min van som gifter sig bor tillsammans med hans slakt och vanner. Dar var naturligtvis helt kaotiskt ocksa, men oj sa roligt att traffa Rajeev och hans familj igen. Det kanns inte som om det var sju manader sedan senast, utan som om det vore igar vi sags. Det var ocksa otroligt kul att traffa deras slaktingar fran Indien som jag inte traffat sedan Rajeev gifte sig for sex ar sedan.
Kamal, brudgummen, satt och fick mendi (hennatatuering) precis nar jag kom. Han hade suttit dar i fyra timmar, tror jag, och hade nagra kvar… Fast han var lika glad anda. Vi har inte traffats pa tva ar sedan han var hemma hos oss i Barseback. Vi traffades inte i vintras, eftersom han bott nagra ar i Schweiz och var dar nar vi var har senast. Ja, gangen dess forinnan ocksa.
Imorgon ar det min tur att sitta sa har nagra timmar…
Alla flickorna pa Step hade precis akt hem fran brollopshotellet nar jag kom till Step. De hade tillbringat eftermiddagen dar och atit en massa god mat. Imorgon kommer de ocksa vara med pa stora delar av festligheterna och det skall bli sa roligt att ha dem med! De skall forst ga till skolan och sedan ansluta pa eftermiddagen. Da ar det en ringceremoni for brudparet och sedan ett dansprogram. Forst dagen efter, pa onsdag, ar det sjalva huvuddagen for brollopet.
Nu skall jag ga och lagga mig och sova. Jag har druckit nagra riktigt goda koppar nepalesiskt te och atit en valdigt god dahl baht pa brollopshotellet. Det har bara regnat lite grand idag, trots att vi ar mitt i monsunen. Vi far se om det blir ett riktigt “monsun wedding” eller inte. Hoppas det, for det betyder tur!
