I Nepal

I torsdags eftermiddag åkte vi allihop till Bouddnath, som är ett område i Kathmandu där de flesta tibetaner i exil bor och där världens största stupa finns. Det är min absoluta favoritplats på jorden och här är sådan otrolig stillhet. Munkar och andra människor går runt stupan varv efter varv och snurrar på bönehjulen. Flickorna och barnhemmets buddistiska personal älskar också denna plats.

Man kan också gå upp på stupan och gå runt uppe på den – medsols.

Ett stort bönehjul vid ett kloster. Det finns jättemånga kloster i detta område. Nedan ber tjejerna framför Buddha; upp och ned på golvet/marken flera, flera gånger.

Sedan kan man tända “butter lights” vid klostrena och det vill de alltid göra.

Tjejerna under en stor klocka som munkarna slår på vid olika tillfällen.

Vi tog var sin coca cola på en roof top restaurant med underbar utsikt mot stupan.

Sedan tryckte vi in oss alla 16 personer i två supersmå Suzuki Marutti och åkte hem till barnhemmet och åt middag. Vi var 8 i varje bil!

Häromdagen gick vi till kvarteren där jag bodde för tio år sedan när jag volontärarbetade på ett barnhem. Det mesta var sig likt förutom att det var ännu mer skräp slängt på den lilla plätten framför byggnaden. Folk bara slänger sina sopor rakt ut från balkongerna.

Vi satt utanför byggnaden en bra stund och pratade om hur det var för tio år sedan och jag mindes alla tjugo barnen och jag funderade på hur det var med dem idag. En pojke träffade jag förra året, men de andra vet jag inget om.

Därefter gick vi den smala lilla vägen upp till skolan som “mina” barn gick på.

Rektorn på den skolan, Mr Robin, har vi haft regelbunden kontakt med de senaste åren och det är alltid fantastiskt roligt att träffas. Han gör ett alldeles enastående socialt arbete genom att ständigt ta emot elever som kommer från väldigt fattiga och svåra förhållanden. Han är en väldigt fin person. Här sitter vi på rektorns rum och dricker nepali te.

För någon månad sedan ordnade jag så att några småländska gymnasielever kunde göra sitt projektarbete på Mr Robins skola. Robin var väldigt glad för deras vistelse och de hade bidragit med mycket gott. De lämnade kvar en liten flagga med Njudungsgymnasiets logga på och den stod på hans skrivbord när vi kom. Jag förmedlade även kontakt så att en man från Lund kunde besöka skolan för någon månad sedan och även den mannan hade bidragit med mycket till skolan bl a flera bärbara datorer. Tack alla ni för denna fina och värdefulla hjälp!

Det är alltid känslosamt att träffa Mr Robin då vi ofta tillsammans minns hur sorgligt det var för de tjugo barnhemsbarnen som jag arbetede med då. Vidare, blir det känslosamt när han berättar vilka elever han tar sig an just nu och vilka omständigheter de kommer ifrån. Vid sidan om The Step, har Christian och jag fortsatt att stötta och hjälpa Mr Robin och hans skola så mycket vi bara kan.