Idag har maoisterna beslutat om Bandha, strejk. Det innebar att i princip allting ar stangt. Folk stannar hemma och gar inte till jobbet, alla skolor stangs, alla affarer ar stangda och inga motorfordon far framforas pa vagarna. Maoist-grupper med basebolltran gar omkring och skanderar och kontrollerar att alla lyder och gatorna ar fullstandigt tomma – forutom pa gangtrafikanter. Ingen vagar ens kora en liten motorcykel. Da kan maoisterna straffa en genom att sla sonder den. Det ar for sorgligt och den politiska situationen i landet ar fullkomligt absurd. Maoisterna sitter inte langre i regeringen, men har anda en sadan otrolig makt. Radslan for deras vald ar forlamande for hela samhallet och manniskor ar naturligtvis inte nojda over att de inte fa ga till sina arbeten.
Vara barn har tillbringat dagen med att leka pa terassen och sjalva tog vi en kort promenad genom Kathmandu och det kandes verkligen surrealistiskt. Markligt att ga omkring i huvudstad utan ett enda motorljud. Trots att vi har varit i Nepal sa manga ganger har har vi aldrig uplpevt nagon Bandha tidigare. Jo, en gang men da var vi uppe i bergen och trekkade och da var det ju ingen pataglig stor skillnad.
Sedan fick Elliot 40 graders feber helt plotsligt och vi gick hem. Han sov i fyra timmar och han ar redan battre. Lucas mar sadar i magen och vi antar att det beror pa kodyngan han mumsade i sig igar pa utflykten…
Christian ar nu pa middag hos nagra goda vaner och jag ar hemma med tva halvpigga barn. Strommen har dock precis kommit tillbaka och det ar skont.
