I Nepal

I måndags tog vi med Stina och Micke till det allra heligaste hinduiska templet i Nepal, Pashuputinath. Det är det allra bästa stället att kremeras på, då denna flod till slut ansluter till Ganges i Indien.

Området är fullt med Sadhusar som tillber Guden Shiva och som har valt ätt tillägna hela sitt liv åt detta. En gång om året är det galet många sadhus här och det är i februari när man firar Lord Shivas födelse. Då kommer det sadhus från hela Indien och Nepal hit och då är det också lagligt för alla att röka marijuana (eftersom Shiva gjorde det). Sadhusarna får förresten jämt röka marijuana, året om, eftersom Shiva gjorde det. De förses också av staten med marijuana, sägs det.

Lucas är snäll och ger en sadhus en svensk Friggs riskaka med ostsmak. Det verkade som om han tyckte om det. Jag försäkrade att den var vegetarisk!

Som vanligt har Me & I varit generösa och skickat med kläder till tjejerna. De fullkomligt älskar att få dessa kläder. De skiner som solar!

I söndags var det också vattenleverens till barnhemmet. Två gånger i månaden kommer det en lastbil och lämnar 14 kubikmeter vatten. För det betalar vi 2500 rupies (250 kr). Genom en slang rinner vattnet från lastbilen till en stor behållare under byggnaden. Därifrån transporteras det senare upp till stora, svarta plasttunnor på takterassen. Det som dricks, renas senare genom en reningsapparat.

Christian och Yuta tittade på!

I söndags tog vi en cykeltur och Elliot sprang jämte. Sedan hade Elliot och Yuta springtävling på grusvägarna utanför barnhemmet.

I söndags tog vi taxi ned till Step. Inte som hemma, som sagt, när man tar taxi. Vi var tre vuxna i baksätet och en vuxen och två barn i framsätet. Elliot och Lucas tycker det är spännande att sitta ända framme i vindrutan och “köra”.

De fick titta på våra Step-brochyrer som vi hade med oss och det var fascinerande.

Sedan fick de än fler presenter, som människor hemma från Småland hade skickat med min syster. De var överförtjusta!

Därefter fick jag en paket av flickorna och det var ett litet sött miniatyrtempel och några små blom- och hjärtanfigurer.

I lördags morse åkte Elliot och jag ned till barnhemmet kl 8 och gav dem var sin fin målarbok och var sin väska med pennor, kritor och tuschpennor. De ritade i non-stop i två timmar och tyckte det var så fina Barbie-bilder i målarböckerna.

Mitt på dagen, kom min syster Stina och Micke till Nepal och vi tillbringade eftermiddagen med dem. Vi gick en promenad genom Kathmandu till Swayamboudnath, ett tempelområde fullt med apor. På engelska kallas det ofta Monkey Temple.

Denna apa lyckades inte få upp korken på petflaskan under tiden vi tittade på henne. Däremot bet hon snabbt ett litet hål i botten och kunde därefter njuta av fantan.

Alla barnen på barnhemmet, personalen, Rajeev och hans son och vi fyra klämde in oss i två sådana här små taxibilar, när vi åkte till restaurangen med lekplats. I bilen framför oss sitter två vuxna och sex barn. Vi andra sju i bilen efter, som jag tagit kortet från.

Elliot blev lite förvånad över inne-lekplatsen, men hade hur kul som helst med flickorna och Keshu, Rajeevs son. Lucas också. Han var helt vild i bollhavet.

Vi frossade i pizza, chowmein (fried noodles) och framförallt tibetanska momos. Vi beställde in mer och mer och notan för alla 15 personer slutade på 200 kr. Underbart gott och en himla trevlig fredagseftermiddag och kväll.

I fredags när vi kom till step, väntade alla barnen. De sprang emot oss och tog våra händer och ledde in oss i byggnaden. De hade klätt på sig sina finaste kläder och vi skulle fira Yutas födelsedag. Det rådde lite förvirring om exakt när det egentligen var Yutas födelsedag och exakt vad hon fyllde…. Enligt “vår” almanacka är nog födelsedagen egentligen om en vecka, men enligt den nepalesiska i fredags. Enligt vår räkning fyllde hon nog 7, men enligt deras 8 och då säger man att man fyller 9, eftersom man då går emot 9…. inte undra på att ingen kan svara enkelt på frågan om hur gamla de är! 🙂

Det var i alla fall världens roligaste kalas och vi lekte med ballonger, åt tårta och matade varandra.Yuta fick ett litet paket av oss och blev så klart superglad.

Efter kalaset åkte vi vidare till en restaurang i utkanten av stan där det fanns en en inomhuslekplats. Där vart vi i felra timmar och lekte och de hade otroligt roligt alla barnen. De bilderna får ni se senare. Det är väldigt komlplicerat att blogga eftersom det för det mesta är strömavbrott och när det väl inte är det, så skall man hitta ett ställe med internet.