I Nepal

I söndags förmiddag gick vi runt lite i stan medan tjejerna var i skolan och skrev sina exams. Vi gick runt och passade på att träffa vänner och bekanta som vi ju inte träffat på ett år. När vi sedan gick hem för att äta lunch, hamnade vi mitt i någon religiös ceremoni hemma, som kvinnorna i våra vänners familj deltar i varje dag tillsammans med sina närmsta vänner. 30 vackra sari-klädda kvinnor fyllde hela vardagsrummet och jag blev så klart nedtryckt på golvet jag också. Elliot tog sin iPad och gled smidigt iväg… Där fick jag sitta och lyssna på böner på hindi! Gurun, kvinnan som höll i allting, hade med sig ett usb-minne som hon stack in i en dator och sedan började alla be ihop med henne och ljudfilen. Festligt! Efter en timme smög jag lite diskret iväg och lämnade denna nepalesiska variant av syjunta.:-)

Elliot och jag tog då världens mest långsamma cykeltaxi till barnhemmet. Bromsen funkade inte heller, så i en nedförsbacke fick vi upp sådan hög fart att både Elliot och jag blev skräckslagna. Rickswa-föraren skrek åt alla att flytta på sig, vilket alla gjorde utom de sävliga korna så klart! Attan, vad det gick undan och fy tusan vad rädda vi var! När backen var slut, hoppade vi av för då hade Elliots ett års långa längtan av att åka rickswa tagit slut. När vi klev av, drog vi med oss hela sätet ned i backen och den lille gubben började frenetiskt att laga. Vi gick sista biten, men dricksade ordentligt. Han verkade behöva göra lite investeringar.

Väl framme på barnhemmet, hade tjejerna precis kommit hem från tre timmars provskrivning och de satt återigen och pluggade inför morgondagens prov. Elliot slog sig genast ned mitt emot Yuta och tog upp sina egna skolböcker hemifrån.

Neru gick runt och bjöd på clementiner.

Höjdpunkten denna eftermiddag var nog att titta i Elliots mattebok, Igelkotten. Här tittar Parmila, Shakira, Smitri och Mina i boken med största fascination.

Jag kan hjälpa dem med det mesta, eftersom all undervisning, utom nepali-undervisning, sker på engelska. Vidare, kan jag inte hjälpa tioåringarna med matematiken – den är på tok för svår för mig. Christian, vi saknar dig!

Sedan efter någon timmes läxläsning, gick vi ut utanför huset och lekte. Vi spelade badminton och fotboll.

Därefter var det återigen dags för läxläsning, men denna gång med en inhyrd läxläsare. I vanliga fall jobbar Bikki, Rajeevs yngre bror, som läxläsare en och halv timme varje eftermiddag med dem. Men under provtider, anställs en än mer professionell läxläsare under en månads tid.

Efter en heldag i parken i lördags behövde vi lite varm mat och stannade på hemvägen på ett ställe som vi faktiskt varpå förra året när Yuta fyllde år. Där åt barnen momos (tibetanska degknyten), pommes frites och pizza.

Sedan lekte de i bollhavet!

De är alla så förtjusta i Elliot och här lär de Elliot tvätta sig vid offentliga vattenkranar. Rista tvättar Elliots fötter och sedan lär de honom hur man tvättar sig i ansiktet… 🙂

Idag hyrde vi en minibuss och chaufför som tog oss till Tribhuvan Park. Där har vi varit hela dagen idag och lekt, ätit, spelat badminton och fotboll, hoppat hopprep, fikat, åkt rutschkana, sprungit runt, dansat etc. Det var verkligen en riktigt kul dag i solen!

På lördagar är det väldigtt vanligt att människor här gör sådana picknickar i olika parker. Folk har med sig massvis med mat och ofta även musikanläggningar så det uppstår ofta spontandiscon lite här och var mitt på ljusa dagen. Tjejerna tycker så mycket om att titta på andra som dansar, efetrsom de själva alla är superförtjusta i att dansa.

De fick lite olika presenter av oss. Bl a små askar som man själv kan måla och dekorera och det verkade de mycket förtjusta i. Elliot och Yuta började ganska snabbt bygga med lego som vi har haft med oss innan och att titta på bilder och filmer i min telefon är alltid lika kul.

Den översta bilden är på Elliot och Rajeevs son. Det var ett mycket glatt återseende. De är goda kompisar har inte träffats på ett år.

Vi är äntligen framme efter en lång och komplicerad resa. Idag, fredag, har det varit många kära återseenden; med flera olika vänner och bekanta, men framförallt med flickorna på barnhemmet. Fantastiskt roligt att träffa dem igen och de tre nya tjejerna är precis lika ljuvliga som de åtta andra.

Vi ägnade förmiddagen åt att gå runt och träffa goda vänner och dricka te hos dem. När tjejerna sedan slutade skolan vid halv två gick vi till barnhemmet och där har vi varit hela eftermiddagen.

Det är bekymmer med att lappa upp bilder, men det går säkert en annan gång.

Den 20 mars 2013 åker Sofia och Elliot till Nepal för att besöka tjejerna på The Step. Det skall bli så roligt! Särskilt att träffa de tre nya tjejerna som har flyttat in; Shakira, Parmila och Hira.

Den 4 april var det dags att åka hem till Sverige igen. Vi flög på kvällen och ägnade hela sista dagen tillsammans med tjejerna. Vi delade ut våra sista riskakor till barnen och Neru. De gillar verkligen dem!

Det var verkligen sorgligt att säga hej då till dem alla. Vi saknar dem så mycket och längtar redan efter nästa resa dit.

När vi lämnade barnhemmet, stod alla tjejer på balkongen och vinkade länge – ända till sista kröken på grusvägen utanför. De är så underbara och fina allihop och vi hoppas att vi snart kommer ses igen!

Hemma hos rajeev var det dags för de vanliga avskedsritualerna med tikkamärken och ris fastkletat i pannan samt frukt som avskedsgåva. Av vår vän Mahesh får vi alltid en vit halsduk, som är en tibetansk tradition.

Nästa år åker vi tillbaka till våra underbara vänner och till våra ljuvliga tjejer på barnhemmet!