I Nepal

Barnen blir mer och mer nepalesiska för varje resa till hit. Lucas sitter här på golvet, som alla andra, och äter till curry, curd och chapati. Dock med sked och inte med händerna.

Bilden nedan är lite rolig för där äter Elliot med händerna, som alla andra, medan Keshu kämpar med bestick!

Festligt är det också att duscha på terassen genom att hälla skopor med vatten på sig. Varmvatten finns inte, så vill man, kan man värma upp vattnet med en doppvarmare.

När man går från våra vänners bostad till barnhemmet, går man först igenom de centrala delarna av Kathmandu. Förbi fruktförsäljare, köttaffärer och fiskaffärer bl a. Denna köttaffär hade precis bränt upp en hel buffel i samband med någon ritual, när vi passerade en dag.

Går man ute på kvällarna, finns det för det mesta ingen elektricitet och alla affärer har tända ljus för lysa upp. Även denna köttaffär.

Fiskaffären nedan luktar inte så gott.

Det är underbart söta små butiker som säljer olika saker.

Eller så sitter de bara på gatan och säljer grejer.

Tidigt på mornarna kan man se sopbilar. Nu för tiden är de ganska fina, men jag avundas inte sopgubben som får gå barfota bland soporna uppe på flaket.

Efter ett tag får man gå över den inre ringvägen och där brukar det vara fullt med bilar varvat med kor.

Sedan kommer man till floden, med mörkgrått vatten fullt med skräp.

Mycket fattiga människor bor precis vid flodkanten.

Efter floden brukar vi gå igneom ett temeplområde och där brukar det vara fullt med folk, främst kvinnor, som offrar och ber till gudarna.

När man närmar sig barnhemmet, är det betydligt lugnare. Mycket mindre trafik och massa folk på gatorna. Det ligger verkligen i ett lugnt och trevligt område.

Ovan Christian, Lucas, Elliot, Rajeev och hans son Keshu på de små vägarna på väg till Step.

Bl a passerar man en liten strykinrättning.

Ovan Elliot och Keshu i närheten av barnhemmet och nedan grannhuset till det blåa hus som hyser barnhemmet.

Granhusets kvinna tvättar.

Framme på Step!

Sista kvällen tillsammans med tjejerna, gjorde vi (eller snarare de) momos i det nya kölket. Det är en tibetansk rätt som är lik kinesiska dumplings. Underbart gott är det och detta var första gången jag såg de göras. Ganska tidskrävande så de flesta neapleser äter de oftast på resaturang.

Nedan Kabita som snabbt och effektivt hackar kålen med hjälp av en aliminiummugg.

Alla hjälptes åt och lekte om vartannat.

Nedan kryddor som behövs.

Mina och Elliot gör någon lek med händerna.

Rista och Lucas busar.

Så började det svåra; att göra själva kuddarna med grönsakerna inuti. Kalpana kavlade ut degen så tunn så tunn och de andra lade på grönsakerna och vek ihop.

Neru (till höger med bruna byxor) var väldigt duktig på detta och alla barnen tittade noga hur “mammy” gjorde.

Rajeev och Christian var på kontoret och gick igenom ekonomin så länge.

Det var så otroligt gott och t o m Elliot och Lucas fick i sig några stycken.

Snart är det dags för hemresa och jag var tvungen att köpa några väskor hos en bekant. Butiken är så liten och trång att Christian absolut inte kan stå raklång någonstans. Det är så roligt att pruta och det saknar jag hemma.

Innan vi stack ned till barnhemmet, åt vi lunch på det ställe som har varit vår favoritrestaurang i tolv år. Detta ställe längtar vi alltid till.

Väl på barnhemmet, var barnen glada och lättade för de har nu haft sina allra sista final exams. Vi tillbringade hela eftermiddagen tillsammans med dem. Elliot och Kalpana spelade mest badminton hela tiden och en del sprang och cyklade runt kvarteret hur många varv som helst

Barnhemmet är i det blåa huset. Vi hyr hela andra och tredje våningen samt hela takterassen. Det var en rejäl vind i helgen och då blåste Step-skylten sönder, som ni ser. Vi skulle ändå köpa en ny, så det gjorde inte så mycket. Den har blivit lite blekt efter nästan fyra år.

Lucas skulle prompt spinga omkring i endast kalsongerna till nepalesernas stora förvåning.

Vi har en hel takterass allrs högst uppe på huset samt en balkong utanför tredje våningen. De har planterat jordgubbar och blommor och gjort det mysigt och fint på balkongen.

Efter den särskilda frukosten hemma i lördags, tillbringade vi hela eftermiddagen i en fantastiskt vacker, ny park i centrala Kathmandu. Det är ett gammalt Rana-palats. Rana var den familjen som styrde Nepal med en järnhand fram till 50-talet. De var de som förbjöd skolor, inte tillät någon infrastruktor etc.

Vi hade några underbara timmar här och barnen sprang runt och lekte hela, hela tiden.

Fontänerna var extra roliga!

Mina och jag.

Innan vi lämnade parken, åt vi glass på parkens mysiga café.

Sedan åt vi en riktig nepalesisk middag innan vi skiljdes åt. Vi åt Dahl Baht Tarkari, som är det man äter här flera gånger om dagen varenda dag. Alla älskar det – även jag.

På det traditionella sättet, äter man på vackra kopparfat och dricker ur fina kopparmuggar.

Flickorna tryckte in sig i en taxi och åkte hem, Christian gick och barnen och jag tog en ricksaw hem.

I lördags morse vaknade vi av att vi trodde det brann i huset, men det var bara en rejäl ceremoni i köket som var igång. Våra goda vänner, familjen som vi bor hos och som är ansvariga för barnhemmet, bad och sjöng och eldade. Det hölll på en bra stund och det var en viktig festival för Guden Durga, Guden Shivas fru.

Flickorna var inbjudna för speciell festival-frukost och de var glada för detta. Innan vi åt, lekte barnen med varandra.

Sen fick de stå i led och få särskilda armband, tikka-märken i pannan och en liten slant var av Rajeevs mor.

Vi har ju fått ytterligare ett rum på övervåningen, så numera hyser barnhemmet två hela våningar. Det nya rummet på övervåningen skall bli nytt kök och det gamla köket blir nytt “study room”. Så igår, måndag, var det flyttdags. Alla hjälptes åt att bära och det gick fort.

Nya köket kommer verkligen bli stort och bra. Vi kommer snart sätta in låga bord, så att barnen kan träna “table manners”.
Rista och Yuta kanske inte hjälpte till hela tiden. 🙂

Så var det dags för den vanliga shoppingrundan med personalen. Neru och Manju får var sin sari eller kurta salwar (byxa och tröja) av oss. Rajeevs fru får alltid följa med och hjälpa till. De provade och provade och den stackars butiksinnehavaren fick minsann slita. Han sprang runt stan och hämtade saris som eventuellt skulle falla i smaken.

Just nu är det visst inne med massvis med pärlor och Neru provade många olika med hur mycket pärlor som helst på en del.

Mitt i alltihopa, kom den sadhus till affären, så butiksinnehavren fick ge honom en slant i spannen innan han kunde serva damerna vidare.

Manju tyckte mest om vitt och ibland såg hon ut som en riktig brud.