I Nepal

Dricka-utflykt!

De fick bl a en fotokalender med bilder på Elliot och Lucas. Det fascinerade!

Diadem av rosa pärlor hade vi med oss. Våra goda vänner Patrick & Anna-Karin från Bjärred har skickat med hårband och hårspännen i små söta paket till dem. De tyckte de mycket om och de var spännande att öppna! Eyla hade skickat med nya kläder till barbiedockorna, som hon har gett till dem tidigare. Tack!

Nu är vi framme i Kathmandu, efter en ganska lång resa med 10 timmar i Bahrain. Det var ju så klart helt fantastiskt att träffa tjejerna igen och de var så glada över att se oss och få leka med Elliot och Lucas. De hade ritat teckningar och gjort halsband till mig.

Så fort vi kom fram, slängde vi in väskorna hos våra vänner, som vi bor hos oss när vi är. Sen gick vi ned till Step. Vi lekte med barnen och de fick visa sina grejer. Sedan gick vi ut och köpte var sin dricka, innan vi gick hem igen och lade oss för att sova.

Nu är det fredag morgon och vi skall snart bege oss ned till Step igen. De håller på med sina exams just denna vecka, så de är ganska upptagna med att plugga.

Den 21 mars åker vi alla fyra (Christian, Elliot, Lucas och jag) till Nepal igen för att hälsa på tjejerna på The Step. Som vi längtar!

Måndag morgon kl 8 gick jag ned till Step för en sista gång den här resan. Barnen var lite pirriga, eftersom de allihopa skulle ha first unit exam samma dag. Vi åt frukost ihop och jag var med när de gjorde sig i ordning för skoldagen som börjar kl 10.

Barnen klär på sig och Neru sätter sig på en stol och gör sig redo för att hjälpa de mindre flickorna med håret.

Vi tog följe till skolan och varje dag de går till skolan stannar de till vid detta hunduistiska tempel. De gör sina ritualer och ser till att de får var sitt tikka-märke i pannan.

Så var det ‘hej då’ till Kalpana, Kabita, Rista, Yuta, Smitri, Srijhana, Samjhana, Guddu, Susma och Mina för den här gången. Jag har haft en fantastiskt rolig vecka i Kathmandu tillsammans med dem och andra goda vänner. Jag kommer att sakna dem och hoppas att jag snart kan åka tillbaka – och då tillsammans med Christian, Elliot och Lucas. Barnen var ju lite besvikna att mina två barn inte var med denna gång. De älskade att leka med Elliot i vintras och att bära omkring på Lucas och mamma honom.

Nedan en bild på mig precis innan avfärd till flygplatsen tillsammans med mina två “svägerskor” i Nepal; Bhabi och Sweety (eftersom jag betraktas som en dotter i familjen och syster till Rajeev och Kamal).

Detta var det sista blogginlägget för den här gången. Nästa inlägg blir vid nästa resa till Himalayalandet. Jag längtar redan – efter Nepal i sig men framför allt efter flickorna! Alla tio flickor är helt otroligt underbara och varenda sekund tillsammans med dem är fantastisk!

Söndag eftermiddag och kväll tillbringade jag tillsammans med barnen. Maya är, liksom Neru, väldigt omtyckt av barnen. Här är Maya tillsammans med Kalpana och Kabita.

Nedan Yuta och Smitri.

Ovan Srijhana och Susma som klappar varandras händer mot varandra och nedan sitter de framför datorn som Lions i Löddeköpinge skänkt. Särskilt mycket tycker de om ett ritprogram.

Idag var det Guddis och Srijhanas tur att hjälpa till att servera middagen och den var som alltid väldigt god! Jag tycker mycket om den nepalesiska maten och jag har kommit att tycka det är riktigt trevligt att äta på på golvet.

I söndags gjorde vi några collage av bilder från deras resa till Chitwan och Pokhara. De tyckte verkligen om att se bilderna och de satt länge och tittade på bilderna på väggen sedan. Det här kommer Bhiki att fortsätta göra med dem, för det var som sagt mycket uppskattat.

Igar var det lordag och barnen lediga fran skolan. Vi akte till Swyamboudnath, monkey temple. Det ar ett buddistiskt tempelomrade med massvis med kloster runt omkring. Barnen har varit dar innan och verkligen fortjusta i det omradet. Bade det religiosa men aven alla apor som springer omkring.

Barnen hade naturligtvis tagit pa sig sina allra finaste klader: me & I fran Sverige! Jag var den enda i nepalesiska klader:-)

Den buddistiska stupan ligger pa en hjd och utsikten over hela Kathmandudalen ar magnifik.

Nedan en bild pa nar alla barnen gar runt och snurrar pa bonehjulen.

Pa boneflaggorna i bakgrunden star det massa boner. Nar de blaser i vinden gar bonerna upp till himmelen.

Nedan en bild pa nar barnen tar heligt vatten pa sina huvuden.

Ovan tva bilder pa nar barnen gor en buddistisk ritual framfor Buddha. Otroligt duktiga. En del barn kommer fran hinduiska familjer och en del fran buddistiska. Rajeev och hans familj ar hinduer, men Neru och Maya som jobbar och ocksa bor med barnen ar buddister. Detta har gjort att alla barnen mer eller mindre numera ar buddister och ar otroligt fuktiga pa alla buddistiska ritualer och boner. I barnhemmet finns det dock hinduiska tempel och de ar valkomna att be infor Shiva, Ganesh och alla de gudarna ocksa. Manga manniskor i Nepal betraktar sig som bade hinduer och buddister; det ar det som ar sa haftigt med Nepal. Folk tror pa allt mojligt och pa allting – det ar liksom inte sa noga pa nagot vis.

Nedan bojer de sig over heliga skrifter.

Inom buddismen tander man oljelampor och Neru hjalpte dem att tanda tio ljus; ett for varje barn. Jag blev riktigt rord nar jag sag detta.

Nedan forklarar Neru for mig exakt hur jag skall gora med det buddistiska radbandet, eller vad det nu heter pa svenska. Man skall snurra pa varje kul ett visst antal ganger och samtidigt saga det dar extremt svara och komplicerade mantrat, som jag egentligen bara kan “um mani padme um, um mani padme um”; av.

Det ar sa otroligt varmt har nu under monsunen sa vi gick och satte oss och tog en dricka. Bilden nedan ar sa cool nar Guddu och en munk dricker samtidigt!

Ovan alla samlade och munk bakom oss. Nedan pekar Neru pe det dar Hare Ram Hare Krishna templet som vi var och besokte sist nar vi var har i december. Det ligger i utkanten av Kathmandu pa en sluttning dar bergen borjar och man ser tydligt den guldfargade spiran. Srijhana lyfter lillasyster, Samjhana, sa hon ocksa skall se.

Vi avslutade dagen med att ata pa restaurant. Barnen alskar momos som kommer fran Tibet och jag ocksa. De ar sa vansinnigt goda.

Taxi hem igen och alla barn var supertrotta. De vinkar glatt. Man ser har deras fina mendi, hennamalningar, i handerna. Alla barn fick mandi gjort av en professionell mendi-malare infor Kamals brollop. De ar valdigt stolta over det!