I Nepal

När vi lämnade våra vänners hem i onsdags förmiddag, var det en liten, hinduisk ceremoni inför hemresan. Vi välsignades av Rajeevs mor genom att hon gav oss alla fyra var sitt tikka-märke i pannan samt att vi alla fick lite frukt och choklad från ett särskilt fat. Både Elliot och Lucas verkade förvånade över att få röd färg och okokta riskorn fastkletat i pannan!

Av vår gode vän, Mahesh, fick vi var sin vit, tunn halsduk. Det betyder också en önskan om en lyckad hemresa.

Väl hemma i Barsebäck, känns det ganska märkligt. Märkligt att vi ett dygn tidigare var i Nepal och märkligt att vi ett och halvt dygn tidigare var tillsammans med alla nio flickor på The Step; Samjhana, Srijana, Smitri, Mina, Guddu, Kalpana, Kabita, Rista och Yuta.

Vi känner oss väldigt glada över att ha fått de här tre veckorna tillsammans med flickorna och oerhört tacksamma över att ha fått lära känna dem! Trots att vi nu är hemma i Sverige och långt borta, känner vi att de alltid kommer att vara oss nära. De är alla sådana underbara tjejer och deras glada ansikten finns fortfarande kvar på våra näthinnor. Vi hoppas att vi snart skall få höra deras glada skratt igen!

Vi tycker att vi har fått väldigt mycket gjort under dessa veckor. Det viktigaste har naturligtvis varit att ha lärt känna dem alla och att ha fått en relation till dem. Vidare, har det varit en riktigt värdefull tid tillsammans med Rajeev. Hur mycket vi än pratar i telefon och mailar varandra, har det blivit tydligt att det är viktigt att träffas och sitta mitt emot varandra och verkligen få prata ordentligt om olika saker och ting. För varje dag har det dykt upp fler och fler viktiga saker att diskutera.

Konkreta förändringar och förbättringar som vi har genomfört tillsammans med Rajeev och hans bror, Bhiki, under dessa veckor är bl a: inläggning av heltäckningsmattor i alla rum, back-up system för elen, införskaffande av en “heater”, införkaffande av dvd, införskaffande av dammsugare, tagit bort allt skräp runt huset, städat badrummet och “lärt” Neru hur man städar ett badrum samt beslutat om att laga motorn i brunnen så att huset återigen kan få rinnande vatten. Vidare, har vi bestämt oss för att köpa en tvättmaskin, ett kylskåp, en stationär dator, en elektrisk vattenrenare som renar det rinnande kranvattnet och en gasdriven varmvattenberedare. Det sistnämnda känner vi oss särskilt glada för. På det viset kommer det att bli betydlgit lättare att städa, tvätta och diska med varmvatten. Varmvatten är ju så viktigt när man vill få olika saker och ting rent.

Slutligen har vi tillsammans kommit fram till att hyra ytterligare ett rum i huset och det känns också väldigt bra. På det viset kommer de att få ett särskilt study room och ett särskilt entertain room. Idag är det sammanslaget. Utöver det har de ett sovrum, ett kök och ett badrum. Barnhemmet har också ett förråd/kontor.

Viktigt har också varit de möten vi har haft med skolans rektor. Det hon har berättat om flickorna har gjort oss så otroligt glada och stolta.

Det har varit så roligt att få vara med tillsammans med flickorna varje dag och vid olika tidpunkter på dagen; ibland på mornarna, ibland på eftermiddagarna, ibland på kvällarna, ibland på skolan och ibland mitt dagen när de varit lediga från skolan.

Höjdpunkter har naturligtvis varit de heldagar vi har haft tillsammans på lördagarna och extra kul var det nu i lördags på vår heldagsutflykt till templet i utkanten i Kathmandu. Det är fantastiskt att vara tillsammans med dem! De är så glada och fulla av energi!

Som sagt; vi hoppas av hela våran hjärtan att vi snart kommer att träffas igen. Nu är vi hemma i Barsebäck igen och detta var därför det sista blogginlägget – fram till nästa Nepalresa. Då kommer vi återigen att berätta om våra upplevelser på denna blogg. Under tiden uppdateras hemsidan kontinuerligt: www.thestep.se

Tack alla för Era kommentarer, Era e-mail och Ert engagemang! Det betyder mycket!

I eftermidag var vi nere hos flickorna och sa hej da. Vi lekte och busade och det kandes valdigt vemodigt.

Elliot busade och lekte monster for sista gangen med flickorna och Lucas blev runtburen for sista gangen. Vi vet inte nar vi kommer tillbaka. Om det blir redan nasta ar eller aret darpa. Vi langtar dock redan tillbaka!

Bararna, ofta sherpor, sitter med sina pann-rep vid vagkanterna och vantar pa att fa olika jobb, uppdrag. De ar hur starka som helst!

Det ar svart att komma ifran varandra; Christian ar alltid langst i alla folksamlingar.

Som sagt; mycket aktiviteter sker pa husens terasser.

Lucas sitter for det mesta i barselen pa ryggen.

Pa denna “klinik” fick Christian sin medicinkur a’ tva dagar mot sin halsfluss for tva veckor sedan. Han okade kuren till fyra dagar och han blev frisk i alla fall.

Affarerna och kioskerna kan vara hur sma som helst.

Barnen tycker det ar kul att sitta i framsatet nar vi aker taxi. Far se hur mycket de kommer att tycka om sina bilbarnstolar nar vi kommer hem…

Detta ar var favoritplats i Kathmandudalen. Det ar ett omrade dar manga tibetaner bor och dar finns en enormt stor buddistisk stupa med flera kringliggande kloster. Platsen runt stupan ar sagolik; munkar som rabblar sin ljuva mantran och vacker meditionsmusik. En otroligt rofylld plats.

Sadhus ar heliga man, som likt munkar eller nunnor, har valt att tillagna sina liv at religionen. De valjer att dyrka nagon av alla gudar inom hinduismen och lever pa allmosor fran folket. De ar djupt respekterade.

I Nepal ser man heliga man, eller Babas som de ocksa kan kallas, overallt.

Idag har maoisterna beslutat om Bandha, strejk. Det innebar att i princip allting ar stangt. Folk stannar hemma och gar inte till jobbet, alla skolor stangs, alla affarer ar stangda och inga motorfordon far framforas pa vagarna. Maoist-grupper med basebolltran gar omkring och skanderar och kontrollerar att alla lyder och gatorna ar fullstandigt tomma – forutom pa gangtrafikanter. Ingen vagar ens kora en liten motorcykel. Da kan maoisterna straffa en genom att sla sonder den. Det ar for sorgligt och den politiska situationen i landet ar fullkomligt absurd. Maoisterna sitter inte langre i regeringen, men har anda en sadan otrolig makt. Radslan for deras vald ar forlamande for hela samhallet och manniskor ar naturligtvis inte nojda over att de inte fa ga till sina arbeten.

Vara barn har tillbringat dagen med att leka pa terassen och sjalva tog vi en kort promenad genom Kathmandu och det kandes verkligen surrealistiskt. Markligt att ga omkring i huvudstad utan ett enda motorljud. Trots att vi har varit i Nepal sa manga ganger har har vi aldrig uplpevt nagon Bandha tidigare. Jo, en gang men da var vi uppe i bergen och trekkade och da var det ju ingen pataglig stor skillnad.

Sedan fick Elliot 40 graders feber helt plotsligt och vi gick hem. Han sov i fyra timmar och han ar redan battre. Lucas mar sadar i magen och vi antar att det beror pa kodyngan han mumsade i sig igar pa utflykten…

Christian ar nu pa middag hos nagra goda vaner och jag ar hemma med tva halvpigga barn. Strommen har dock precis kommit tillbaka och det ar skont.

Igar var vi pa utflykt hela dagen i Boudhnalikantha. Vi borjade med att aka till ett tempel dar det ligger en stor Vishnu-staty och “sover”. Trots att bade Mina och Samjhana var lite aksjuka var det ett uppskattat besok och de var sa vordnadsfulla.

Vi hade hyrt en liten minibuss och i den fick vi plats 18 personer!

Sedan akte vi vidare till ett Hare Ram Hare Krishna-tempel och bredvid templet var det en jattestor ang som vi lekte pa i flera timmar. Vi spelade fotboll, badminton, cricket och massa andra lekar. Det var verkligen roligt och barnen var sa glada.

Alla var sa fina i sina nya klader. Neru hade ocksa pa sig sin nya sari.

En ganska festlig grej var lunchen som sjalva templet bjod pa. Vi satt pa golvet och at pa blad-tallrikar och Hare Ram Hare Krishna-anhangare som bor vid templet serverade ris, linssas och gronsaker ur stora plastspannar. Christian och Elliot var val sadar imponerade, men Lucas och jag tyckte sa klart att det var jattegott!

Nasta festliga grej som hande, var att hela angen invaderades av heliga kor. Det var anda dags att borja bege sig hemat, sa det gjorde ingenting.

Vi avlutade dagen med att ata pa restaurant. Det var verkligen en stor grej for barnen och Bhiki fick overtyga dem om att bestalla nagot annat an det de brukar ata hemma varje dag. Alla ville i alla fall ha var sin Fanta.

Tibetanska momos eller nudlar blev det som de flesta onskade.

Darefter satte vi alla barn och Neru i en liten taxibil, Suzucki Marutti, sa de kunde aka hem. Atta barn i baksatet och Neru och ett barn i framsatet! The Nepali way!

En hel barnhemsbil pa vag hem efter en valdigt lyckad dag!

Idag gick jag till barnhemmet kl sju pa morgonen och var tillsammans med barnen nagra timmar innan de gick till skolan kl halv tio. Nar jag kom strax efter sju var alla fullt sysselsatta med sina laxor.

Kl halv nio at vi sedan frukost tillsammans. Nar man stiger upp dricker man endast en kopp te och ibland en litet kex till det. Forst ett par timmar senare ater man alltsa frukost och da ar det mer eller mindre, vad vi skulle kalla; en hel middag, dvs ris, linssas och massvis med gronsaker. Detta ar ju valdigt annorlyunda jamfort med hemma och det som ar svarast att vanja sig vid nar man bor hos neplaleser, tycker vi. Ibland tvingas Christian och jag smita ivag och ata nagot mer vasterlandskt pa nagon restaurant. Hur som helst, idag at jag frukost tillsammans med barnen och Neru ar verkligen duktig pa att laga mat. Det var supergott!

Nar man inte riktigt fatt upp alla linssas med handerna med hjalp av riset, gar det bra att dricka upp den direkt fran tallriken. Det anses alltsa inte alls oartigt pa nagaot vis.

Darefter borjade flickorna sa smatt att gora sig i ordning infor att ga till skolan.

Srijhana putsar skorna innan hon tar pa sig dem.

Det ar rorande att se hur mycket de hjalper varandra! Har hjalper Samjhana till med Yutas slips. Nedan hjalper Samjhana och Smitri till med att knappa Yutas skjortarmar.

Kabita hjalper Guddu ovan att ta pa henne sina strumpor och nedan hjalper Srijhana till med att fa Yutas mossa pa plats!

Slutligen var de klara att ga ivag till skolan och de var sa fina (med undagtag fran att vi upptackte att Smitri och Yuta behover nya skolskor).

Sedan gick Neru och jag och lamnade dem pa skolan. Idag ar det fredag och det ar halvdag. Imorgon ar det lordag och de ar hellediga och pa sondag borjar sedan nasta vecka.