I Nepal

Varje dag gar Neru och lamnar barnen pa skolan pa formiddagen och hamtar dem pa eftermiddagen. I forrgar foljde Elliot och jag med henne och hamtade dem och barnen blev overlyckliga!

Ovan Smitri och nedan Kalpana och Kabita.

Ovan alla nio flickor coh nedan Guddu, Smitri och Samjhana.

Nar de kommer hem borjar de med att ta av sig skoluniformen och darefter tvattar de hander, ansikte och fotter noga. Sedan ta de pa sig andra klader.

Alla barnen hanger upp sina skoluniformer pa galge och har kampar Srijhana med att fa det prydligt gjort.

Ar det nagonting vi inte alskar med Nepal, sa ar det att det inte ar riktigt lika rent som hemma… varken inne eller ute. De ar inte direkt nagra mastare pa att stada och manga slanger ocksa regelbundet skrap utomhus i naturen. Idag hade vi darfor en stor stad-operation! 🙂

Vi borjade med att kopa en dammsugare och vi hade en stor genomgang av hur den fungerade. Har sopar man mest golv. De speciella nepalesiska sopborstarna ar i och for sig ganska imponerande, men inte fullt sa effektiva som en dammsugare.

Sedan fortsatte vi med att stada utomhus, runt var byggnad. Folk har slanger skrap precis overallt och var man an gar i Kathamdnu, ser man fullt med gammalt skrap och det ar sa otroligt trakigt. Manga betalar inte for att fa sina sopor bortforslade och slanger darfor bara ut sina sopor direkt utanfor sitt hus. Exempelvis gor vara grannar det, de som bor pa vaningen ovanfor barnhemmet . Sa vid sidan av vart hus, ar det en mindre soptipp. Aven vara barn och personal har slangt ut en del fran terassen har vi upptackt, trots att Rajeev flera ganger berattat for dem att det ar fullstandigt forbjudet.

Sa Christian, Bhiki och jag kopte handskar och sopsackar och tog med alla barn och borjade plocka skrap!

Det ar otroligt sorgligt att det ar pa det har viset, men det ar ett vanligt problem i manga fattiga lander, men det ar ett viktigt arbete att andra den attityden. Vi borjar i alla fall med att forsoka fa vara flickor att inte skrapa ned. De fick hjalpa till med att halla sackarna och hedanefter skall de varje vecka ga runt huset och kontrollera sa att inget mer skrap har tillkommit. Da skall de stada upp det – oavsett vem som har slangt det.

De var jatteduktiga och holl sackarna och man sag att de skamdes en hel del nar vi hittade nagot som hade tillhort dem…

Under de dryga tva timmar vi holl pa, kom varenda granne i omradet och tittade och undrade vad det var for galna vasterlanningar som holl pa. De fagade Rajeev vad vi sysslade med och nar han forklarade sag de mest forvanade ut. Det ar verkligen sorgligt att jag vet inte var man skall borja for att na en forandring.

Neru var barnvakt under tiden.

Tio hela sackar fick vi ihop och nu ar det jatterent runt hela vart hus och det blir latt for flickorna att halla rent i fortsattningen. Pa detta vis hoppas vi att de forstar att det ar bast att inte skrapa ned samt att de skall uppskatta att det ar fint i sin narmiljo.

Sedan gick vi upp till koket och at en tarta, som vi hade kopt tidigare. Det var ju sa klart valdigt uppskattat!

Darefter borjade nasta projekt; jag larde Neru hur man stadar en toalett ordentligt. Tva timmar holl vi pa! Vi skurade och skurade och det var sa mycket smuts… – och da skall ni veta att var toalett i jamforelse med andra toaletter i Nepal, ar en ren toalett! Det ar bara det att de inte riktigt har samma syn pa vad som ar rent som vi. Sa aven om vi vill ha ett nepalesiskt barnhem med nepalesiska traditioner, vill vi garna tillfora en nypa svensk renlighet. Neru var forvanad av hur mycket smuts vi fick bort och hon tyckte det var roligt att se hur fint det blev och hur den mindre tilltalande lukten forsvann mer och mer. Jag vet inte hur mycket rengoringsmedel vi anvande!

Vi ar helnojda efter denna dag och det har blivit sa mycket trevligare runt vart hus och inne pa badrummet. Det kanns verkligen sa bra!

Barnhemmet ligger i Naya Baazar. Det ar ett trevlig omrade med valdigt lite trafik och buller. Vagarna ar sma och det ar en lantlig atmosfar, trots att det ligger i centrala Kathmandu – endast 20 minuters promenad fran Thamel och Chetrapati Chowk.

Nedan ar bilder pa den allra narmsta omgivningen.

Bilderna nedan ar vyer fran terassen. Den forsta bilden ar den allra narmsta grannen.

Nedan bilder ar pa de narmsta grannarna.

Bade vara vanner och The step har numera en adventsljusstake. Dock inte i fonstrena, eftersom det aldrig verkar finnas nagra kontakter i narheten av dem. Barnen var valdigt fascinerade och tyckte det var mysigt.

Idag gick vi till banken for att tillsammans ga igenom barnhemmets bankkonto. Det var en intressant upplevelse… forst fick man skriva sin undeskrift i en trasig bok och darefter springa runt overallt och fraga efter ett kontoutdrag. Man inser fordelarna med internet-bank!

Saker och ting stamde i alla fall otroligt val och Rajeev gor ett valdigt bra jobb. Inte en enda rupies som ar borta eller inte bokford.

Igar var en lang dag. vi fixade med massor av saker pa barnhemmet. Bl a kom en mattlaggare och hjalpte oss lagga in nya, tjocka heltackningsmattor i alla rum. Den primara anledningen till att gora det, ar att det blir valdigt mycket varmare med heltackningsmatta en en plastmatta pa kallt cementgolv.

Barnen var valdifgt intressede av mattlaggrens arbete och tyckte det var roligt att leka pa det nya, varma golvet.

Varje sang har tva lador, som barnen lagger sina klader i. Sa nar vi borjade flytta alla mobler fick barnen hjalpa till och bara ivag ladorna till ett annat rum. Det vi inte tankte pa, var att varje sang ar handsnickrad och darfor helt unika. Sa nar vi skulle satta tillbaka alla lador, tog det evighet innan vi hittade ratt lada till ratt hal… Det gar ofta till pa det viset, nar man koper mobler har; man gar till en snickare som snickar det man vill ha. IKEA finns inte!

I lordags at Elliot och jag lunch med barnen i solen pa terassen. Vi at typisk neplasesisk mat; dahl baat (linssas och ris) och tarkari (kryddstarka, blandade gronsaker). Det var sa gott! Flera av barnen at tva emormt stora portioner, men de flesta at tre portioner!

Man ater med handerna i Nepal och det ar alltid imponerande att se hur duktiga de ar pa det. Hur mycket jag an har tranat pa det under alla resor hit, ar jag fortfarande urdalig pa att ata med handerna och fa upp allt ris och all sas!

Efterat tvattar man handerna och skoljer av tallrikarna. Sedan var det dags for inoljning. Man oljar in kroppen med nagon sarksild olja och pa det viset far man lite mer styrka.

Inoljning och skoluniformerna hanger pa tork.