I Nepal

I torsdags eftermiddag åkte vi allihop till Bouddnath, som är ett område i Kathmandu där de flesta tibetaner i exil bor och där världens största stupa finns. Det är min absoluta favoritplats på jorden och här är sådan otrolig stillhet. Munkar och andra människor går runt stupan varv efter varv och snurrar på bönehjulen. Flickorna och barnhemmets buddistiska personal älskar också denna plats.

Man kan också gå upp på stupan och gå runt uppe på den – medsols.

Ett stort bönehjul vid ett kloster. Det finns jättemånga kloster i detta område. Nedan ber tjejerna framför Buddha; upp och ned på golvet/marken flera, flera gånger.

Sedan kan man tända “butter lights” vid klostrena och det vill de alltid göra.

Tjejerna under en stor klocka som munkarna slår på vid olika tillfällen.

Vi tog var sin coca cola på en roof top restaurant med underbar utsikt mot stupan.

Sedan tryckte vi in oss alla 16 personer i två supersmå Suzuki Marutti och åkte hem till barnhemmet och åt middag. Vi var 8 i varje bil!

Häromdagen gick vi till kvarteren där jag bodde för tio år sedan när jag volontärarbetade på ett barnhem. Det mesta var sig likt förutom att det var ännu mer skräp slängt på den lilla plätten framför byggnaden. Folk bara slänger sina sopor rakt ut från balkongerna.

Vi satt utanför byggnaden en bra stund och pratade om hur det var för tio år sedan och jag mindes alla tjugo barnen och jag funderade på hur det var med dem idag. En pojke träffade jag förra året, men de andra vet jag inget om.

Därefter gick vi den smala lilla vägen upp till skolan som “mina” barn gick på.

Rektorn på den skolan, Mr Robin, har vi haft regelbunden kontakt med de senaste åren och det är alltid fantastiskt roligt att träffas. Han gör ett alldeles enastående socialt arbete genom att ständigt ta emot elever som kommer från väldigt fattiga och svåra förhållanden. Han är en väldigt fin person. Här sitter vi på rektorns rum och dricker nepali te.

För någon månad sedan ordnade jag så att några småländska gymnasielever kunde göra sitt projektarbete på Mr Robins skola. Robin var väldigt glad för deras vistelse och de hade bidragit med mycket gott. De lämnade kvar en liten flagga med Njudungsgymnasiets logga på och den stod på hans skrivbord när vi kom. Jag förmedlade även kontakt så att en man från Lund kunde besöka skolan för någon månad sedan och även den mannan hade bidragit med mycket till skolan bl a flera bärbara datorer. Tack alla ni för denna fina och värdefulla hjälp!

Det är alltid känslosamt att träffa Mr Robin då vi ofta tillsammans minns hur sorgligt det var för de tjugo barnhemsbarnen som jag arbetede med då. Vidare, blir det känslosamt när han berättar vilka elever han tar sig an just nu och vilka omständigheter de kommer ifrån. Vid sidan om The Step, har Christian och jag fortsatt att stötta och hjälpa Mr Robin och hans skola så mycket vi bara kan.

Idag på morgonen gick vi ned till tjejerna redan kl halv åtta, varpå dansen fortsatte omedelbart. Vi hann inte mer än komma innanför grinden förrän de ville börja dansa igen. Idag dansade t o m de två äldsta tjejerna tillsammans med Neru (till vänster i svart). Det är helt otroligt roligt att dansa Bollywood-dans!

Sen blev det lite bråttom för tiden sprang iväg och skolan börjar ju kl tio. Neru serverade oss frukost och det var som alltid väldigt gott. Idag var det dahl (linssås), baht (ris), tarkari (grönsaker, idag kål potatis och lök) och friterade potatisskivor och någon klick stark extrasås.

Kabita och Smitri hjälper Neru att servera.

Sen gick vi tillsammans till skolan, där det alltid är stor uppståndelse bland de 500 eleverna när vi kommer. Idag var de extra uppspelta och ville känna extra mycket på Elliots blonda hår.

Vi bor hemma hos Rajeev och hans familj som består av hans föräldrar, hans egna familj, hans bröder och deras familjer.

På mornarna får vi frukost på sängen; te, kakor, morötter och vindruvor. Så mysigt!

Köket ovan och nedan.

De här människorna är världens bästa värdar! Vi blir alltid så otroligt väl omhändertagna av dessa ljuvliga männsikor och vi tycker så innerligt mycket om dem. Det är en ynnest att få göra detta arbete med The Step tillsammans med dem. Tillsammans gör vi det möjligt.

Idag på åt vi först frukost med en gammal god väninna och henns son och därefter gick vi till Hotel Blue Horizon, som vi alltid bodde på de första åren vi var här och som vi rekommenderar alla som åker till Nepal att bo på. Det är världens trevligaste ställe med världens mest trevliga personal. Därefter gick vi en superlång runda på några timmar i områden av Kathmandu som jag inte hunnit besöka de senaste åren. Där hade minsann hänt mycket och det relativt nya KFC var vi tvungna att prova. Gott – och med lite vanlig nepalesisk kaos och service på det så var det verkligen ett roligt och oförglömligt besök!:-) Därefter stack vi ned till barnhemmet. Tjejerna hade precis kommit hem från skolan efter att ha skrivit sina exams. Fyra av dem kommer dock alltid två timmar senare för de har extra classes nu i exam-tider. Vi åt mellanmål ihop. Nudlar, popcorn och stekta sojabönor.

Sedan var det äntligen dags för den efterlängtade dansuppvisningen! De är ju så fantastiskt duktiga på att dansa och man blir helt genomlycklig av att titta på deras Bollywood-danser. Nedan Parmila och Yuta.

Shakira, Yuta och Parmila.

Mina och Susma är verkligen osannolikt duktiga! Det märks att de älskar att dansa och gör det ofta. Notera Astrid Lindgren-tavlan på väggen.

Idag har vi varit med om den mest bisarra dagen någonsin; Holi! Det är en helt galen festival där alla på gatorna kastar vatten och färg på varandra. Vi gick från Rajeevs hus ned till barnhemmet och under den tiden hann vi bli dyngsura och genomröda! Rajeev hade sagt att jag inte kunde ta med mig kameran, men jag tog den ändå i flera plastpåsar i en gammal ryggsäck. Det fanns inte en chans att ta kort på gatorna – för det kom vatten och färg från exakt alla håll och kanter. Särskilt ovanifrån! Folk älskar att stå på balkongerna och kastar ned på folk. Vid ett ställe tog jag dock kvickt ett kort på Elliot, Keshu och en flicka som attackerade oss, men sedan kom det ett helt gäng ungdomar med vattenhinkar springande mot oss, så kameran snabbt ned i plastpåsarna igen! Elliot var helt galen han med; han och Keshu sprang runt och sprutade vatten på allt och alla.

Väl på barnhemmet kunde jag ta lite kort, för då kunde vi säga till dem att jag liksom inte var med när jag höll kameran i handen. Fast det var absolut inte säkert ändå. För det kom vattenballonger och fyllda vattenpåsar från grannterasserna och nedifrån gatan. Folk kastar liksom in i husen. Det är helt makalöst! Jag trodde aldrig att det skulle vara så hysteriskt!

Ovan Hira och Yuta och nedan kastar Hira och Susma vatten på Elliot.

Parmila redo att kasta en fylld vattenpåse på mig!

Shakira är både blöt och rödmålad.

Ovan vattenlek på terassen och nedan Rista.

Smitri kletar både röd och gul färg på Rajeev.

Neru som sa att hon inte alls skulle vara med i Holiaktiviteterna var galnast av alla och kastade på varenda unge och varenda förbipasserande.

Efter några timmar var Elliot och jag rätt kalla och bytte om till torra kläder som vi hade lämnat på Step dagen innan.

Sen blev vi fullständigt attackerade från gatan. Flera ungdomsgäng stod nedanför och kastade upp på vår balkong och vår terass i över en timme.

Vilken otroligt rolig dag!

Därefter var det dags för dags för särskild festivalmat och det var så fantastiskt gott!

När vi sedan skulle gå hem, tog vi på oss de blöta kläderna igen, som i och för sig hade torkat lite grand. Vi gick runt lite i Kathmandu och överallt mötte vi stora gäng som skrek “Happy Holi” och som kastade vatten och färg på varandra. Elliot ville aldrig gå hem och duscha, men till slut fick jag i alla fall hem honom. Rajeev och hans son hade redan gått hem. Det gick åt lite tvål för att få bort all färg när det sedan var dags för dusch (eller vattenhällning med skopa) på terassen.

När vi kom ned till barnhemmet efter lunch idag, var barnen sysselsatta med lite olika saker. En del gjorde läxor, Mina förberedde mellanmålet och några spelade karon.

Neru lagar så väldigt god mat och här blandar hon rispuffar, olika grönsaker, potatis, olja, massa olika kryddor och det blir toppengott!

Mitho cha! (Mycket gott!)

Det nya matbordet som tillverkades för ett år sedan är verkligen bra.

Sedan smygstartade alla med att fira morgondagens festival – Holi. Det är en festival där det goda strider mot det onda och där det goda så klart vinner. Man kastar vatten och röd färg på varandra under hela dagen och det är visst helt galet. Det är den enda stora festival som jag aldrig har firat här så det skall bli riktigt kul imorgon! Många barn tjuvstartar med vattensprutandet lite innan och våra barn stod på balkongen och kastade fyllda vattenpåsar på varandra – men framförallt på förbipasserande. Förut började man visst mer än en vecka innan själva Holi, men det har man satt stopp för nu. Dock går det nog inte att komma undan att de smygstartar en dag i förväg… När Elliot och jag gick hem nu ikväll, var det fullt med barn på gatorna som också hade börjat fira Holi en dag för tidigt och vi var genomvåta när vi väl kom hem!

Rajeev, världens bästa manager! Medan tjejerna läste läxor igår, satt vi och drack te en stund och diskuterade vad vi behövde göra. Bl a beslutade vi oss för bygga en ny och större hylla i lekrummet så att alla tjejer får var sin stor hylla där de kan försvara sina egna grejer. Vidare, bestämde vi oss för att låta bygga ytterligare en liten skrivbänk till the study room samt ytterligare en stor hylla till köket. Vi bestämde vi oss också för att hyra det sista tomma rummet i hela huset. Från början hyrde vi endast en våning i det blåa hyreshuset. Därefter har vi utökat rum för rum och nu har vi hela huset för oss själva – med undantag från ett litet rum jämte köket. Det har landlorden, husägaren, tidigare haft för sig själv, men nu har han börjat prata om att hyra ut även det. Skulle någon annan hyra det, skulle det sannolikt flytta in en familj på ca 8 personer i det lilla rummet och hyreshuset skulle inte längre endast vara “vårt”. Som det är nu, är vi de enda hyresgästerna och vi behöver inte låsa de olika rummen på de olika våningarna. Detta lilla rum, som kostar runt 300 kr i månaden, behöver vi alltså egentligen inte, men det är värt det för att huset även i fortdättningen skall kännas helt som vårt. Lanlorden kommer säkert gilla detta, för det är enklare för honom att ha endast en hyresgäst än flera olika. Ett sådant här hus, brukar normalt sett ha uppåt tio hyresgäster och för landlorden är det mycket jobb att samla in hyror och vräka hyresgästerna som många gånger inte kan betala. Vi, som enda hyresgästen och som alltid betalar i god tid och ofta flera månader i förväg dessutom, är ett drömmen för honom!

Slutligen beslutade vi oss för att ta emot ytterligare en flicka, alltså en tolfte flicka. Det gör vi när alla final exams är färdigskrivna och när det nya läsåret börjar i april. Det skall bli spännande!