Måndag morgon kl 8 gick jag ned till Step för en sista gång den här resan. Barnen var lite pirriga, eftersom de allihopa skulle ha first unit exam samma dag. Vi åt frukost ihop och jag var med när de gjorde sig i ordning för skoldagen som börjar kl 10.
Barnen klär på sig och Neru sätter sig på en stol och gör sig redo för att hjälpa de mindre flickorna med håret.
Vi tog följe till skolan och varje dag de går till skolan stannar de till vid detta hunduistiska tempel. De gör sina ritualer och ser till att de får var sitt tikka-märke i pannan.
Så var det ‘hej då’ till Kalpana, Kabita, Rista, Yuta, Smitri, Srijhana, Samjhana, Guddu, Susma och Mina för den här gången. Jag har haft en fantastiskt rolig vecka i Kathmandu tillsammans med dem och andra goda vänner. Jag kommer att sakna dem och hoppas att jag snart kan åka tillbaka – och då tillsammans med Christian, Elliot och Lucas. Barnen var ju lite besvikna att mina två barn inte var med denna gång. De älskade att leka med Elliot i vintras och att bära omkring på Lucas och mamma honom.
Nedan en bild på mig precis innan avfärd till flygplatsen tillsammans med mina två “svägerskor” i Nepal; Bhabi och Sweety (eftersom jag betraktas som en dotter i familjen och syster till Rajeev och Kamal).
Detta var det sista blogginlägget för den här gången. Nästa inlägg blir vid nästa resa till Himalayalandet. Jag längtar redan – efter Nepal i sig men framför allt efter flickorna! Alla tio flickor är helt otroligt underbara och varenda sekund tillsammans med dem är fantastisk!
Tack snälla för uppmuntrande ord, Anna!
Sofia, ni gör ett fantastiskt jobb! Du och Christian har verkligen “gjort skillnad” i världen-så imponerande!!