Idag gick jag upp tidigt på morgonen och var på Step redan kl 6.45. Jag drack morgonteet med tjejerna och sedan lekte vi, gjorde läxorna och tittade på bilder i min telefon:-) De börjar också göra sig i ordning inför skolan; det tar sin tid med skoluniform, putsa skol-skorna och göra två flätor i håret vilket är en regel att alla flickor måste ha. De tycker det är väldigt konstigt när jag berättar att i Sverige har vi inte skoluniformer och det finns inga regler på hur håret skall vara. De brukar förundras över mina söner som har ganska långt hår. I Nepal måste alla pojkar vara riktigt kortklippta i skolan,
Alla hjälps åt med att förbereda frukosten, som man äter ca 8.30. Vi skulle snarare kalla det för en rejäl middag, eftersom det alltid är massa ris, linssås, currygönsaksröra, andra grönsaker och ibland friterade grönsaker till (pagoda).
Susma skalar potatis.
De stora tjejerna tar stort ansvar på många olika sätt.
För flera år sedan när tjejerna inte kunde någon engelska och jag hade svårt för att på nepalesiska förklara att “i Sverige äter man inte så otroligt kryddstark mat”, så kunde jag på nepalesiska endast säga “chili sheina”, vilket betyder att det inte finns chili i Sverige. Det var liksom mitt enda sätt att förklara att jag inte klarade deras extremt kryddstarka mat, så nu gör de alltid lite mildare mat när jag är på besök och så hör jag dem alltid fascinerat mumla att i Sverige finns det minsann ingen chili:-) De vet ju att jag förstår en hel del nepalesiska så de säger de på ett vänligt sätt:-)
‘
En annan sak som är lite rolig, är att de är otroligt förvånade över att mina 15 år gamla kurta salwar (indiska/nepalesiska kläder: byxa med lång skjorta) fortfarande inte är särskilt slitna. De tror ju att jag använder dem varje dag hemma i Sverige. Jag försöker på nepalesiska säga att hemma använder jag aldrig kurta salwar och de ser helt överraskade ut!:-)
