Garden of Dreams är tjejernas facoritplats i Kathmandu. Det är en väldigt vacker park som man har restaurerat. I många, många år var det en förvuxen djungel inne i detta parkområde. Från början var det ett gammalt Rana-palats ända fram till Rana-dynastin störtades på 50-talet. Sedan dess har ingen brytt sig om detta ställe förrän för tio år sedan. Ranorna var den familj som styrde Nepal i ett järngrepp fram till 50-talet och som såg till att Nepal aldrig utvecklades. Ex såg de till att den första bilvägen in till Kathmandu kom först i slutet på 50-talet och inga skolor tilläts.
Idag är det, hur som helst,, en vacker liten grön oas mitt inne i centrala Kathmandu och i lördags var vi där hela dagen, när det var deras lediga dag från skolan. Det var en fantastiskt mysig dag!
Det har väl inte undgått någon att de älskar att posera framför kameran?:-)
När poserandet slutade efter en stund, började de istället leka och då sprang de omkring så det var omöjligt att fånga dem på bild.
Vad som var nytt för i år, var att de hade en fotoutställning från hur de såg ut mellan 50-talet och 2000-talet och t o m tjejerna tyckte det var väldigt intressant och spännande att se förvandlingen från djungel till vacker park igen.
Lotusblomma
Som vanligt avslutade vi med att vi gick ned på “fina gatan” i stan och åt lunch på Pizza Hut. Milkshake var en favorit som de inte testat förut! De indisk-inspirerande pizzorna med curry, garam masala och andra konstigheter på är onekligen lite annorlunda:-)
Lilla Manisha ovan. Hon kom till oss i december och har kommit så väl in i gruppen. Skolans rektor berättade att när hon kom, kunde hon knappt ordentlig nepalesiska, men redan kan hon både nepalesiska och hindi och pyttelite engelska. De andra äldre tjejerna tar så fint hand om henne och hjälper henne med allt. Hon kommer från extremt torftiga förhållanden och har inga föräldrar. Hon skiner alltid so en sol och när jag talade med några andra äldre tjejer, sa jag på nepalesiska att hon är lyckligt lottade som har så många fina didis (storasystrar). Så svarade en tjej så fint: “ja, men det är inte bara hon som är lyckligt lottad. Vi är alla är lyckligt lottade som har så fina bhahaynis och didis (smårsystrar och storasystrar)”.
Älskade tjejer, mitt hjärta rinner över av kärlek.
Trötta var de när de åkte hem och då väntade några timmars plugg för på söndagen började final exams i skolan. Det pågår under någon vecka nu.
