I Nepal

Vi lämnade Kathmandu på fredag förmiddag och åkte till Dhulikel. Tjejerna gick en halvdag i skolan och kom senare på eftermiddagen.

Det var fantastiskt härligt att komma ut ur stan och se Himalaya igen. Det var flera år sedan sist och vilken känsla att återigen få se den nepalesiska landsbygden igen!

Vi var ute och promenerade under dagen och sedan satt vi på terassen och väntade på att de andra skulle komma och bara njöt av utsikten.

När tjejerna, Rajeev och hans familj kom, var det nepalesisk välkomstceremoni, där man får en halsduk som bringar tur.

Sedan drack vi välkomstte och därefter satte Bollywood-discot genast igång. Vi höll igång i flera timmar innan vi åt middag.

Elliot fick lite danslektioner i hur man dansar Bollywood och tyckte det var så roligt.

Även Lucas var förtjust i detta.

Till slut var det alltså dags för en typisk nepalesisk middag: dahl baht i form av buffé. Det är ris, linssås, stekta grönsaker i curry, saag (en form av spenat) och lite indiskt bröd. Vi vuxna serverade barnen.

Trötta och glada gick vi och lade oss.

Vi har allihopa tillsammans åkt ut ur Kathmandu och befinner oss nu på ett hotell precis där Himalaya börjar. Fantastiskt vackert och otroligt roligt har vi.

Igår kväll dansade vi Bollywood-dans hela kvällen på terassen och sedan åt vi middag. Sent i säng och redan innan kl 6 idag på morgonen väcktes vi av glada barnskratt. Hela morgonen har de sprungit omkring i hotellets trädgård och tjoat och tjimmat så det har hörts till Tibet!:-)

Nu är det snart frukost och sedan en liten kort vandring i bergen.

Bilder kommer imorgon.

Idag var det två skolbesök. Först på Step-tjejernas skola och sedan på en annan skola som vi samarbetat med i över tio år.

På Baghwari school har tjejerna alltid gått på. Det var ganska svårt för sex år sedan att hitta en bra skola som ville ta emot barnhemsbarn, eftersom barnhem ofta har dålig ekonomi och således inte kan betala alla skolavgifter och bara innebär problem. Denna kvinna som är rektor här är alldeles fantastisk och tar väldigt hand bra hand om barnen. Hennes dotter är biträdande rektor och hon är också toppen. Varje gång vi är i Nepal, besöker vi så klart skolan. Vi dricker te med rektorn och hon berättar hur duktiga våra tjejer är, vi går runt i alla klassrum och tittar och vi avslutar med mer te. Samma procedurer varje gång!:-) Våra besök är väldigt viktiga och ger barnhemmet legitimitet.

Nedan biträdande rektor, alltså rektorns dotter. De är väldigt glada och nöjda över skolans elever och särskilt i år då samtliga åk 10-elever hade klarat CLS, som är en form av nationellt prov. Totalt i landet, av de som går i skolan och då de som gått ända upp till åk 10, var det endast 34 % av eleverna som klarade testet. För övrigt är det anonyma test där man får en kod som man fyller i och som rättas centralt. Vilken klass man går i har förresten inget med ens ålder att göra. an flyttas upp efter klarade test, så alla klasser är väldigt blandade i ålder. Idag hade vi e lång diskussion med rektorn om hur det fungerar i Sverige och hon var alldeles förbryllad över att man flyttade upp i klasserna även om man inte hade nått målen och visat det i avslutningstest.

Ovan: Susmas klass hade idrott, när vi besökte skolan. De har en liten tegelplan som de t ex kan spela lite badminton, pingis och fotboll på.

Nedan: ett vanligt klassrum. Detta var Parmilas klass.

I nedan klass är de 49 elever och en lärare.

Eleverna börjar förresten skolan kl 9.30 på morgonen och de slutar kl 16.00. De går söndag till fredag och är lediga på lördagar.

Nedan ser vi två pojkar som inte uppfört dig, inte gjort läxan eller glömt ta med en bok hemifrån. Därför får de straff, vilket innebär att de sitter på huk i upp till 40 minuter. Enligt rektorn har det aldrig hänt våra tjejer.

Skolgården är ca 50 kvm.

Sedan var det dags att ge sig ut på gatan och leta efter taxi till nästa skola.

Sedan hittade vi till slut Mr Rabins skola. Han har flyttat sedan vi träffade honom senast för ett och halvt år sedan. Mr Rabin är den rektor som tog emot de barn som bodde på det barnhem som Sofia volontärarbetade på år 2003. Det gjorde han trots att han inte fick något betalt och han gjorde det bara för att han har ett hjärta av guld. Det har han fortfarande och han tar emot många föräldralösa barn och låter dessutom flera av dem bo på hans skola – hans skola som har så extremt dåligt med resurser.

Mr Rabin och Sofia har alltså haft kontakt ända sedan 2003 och Sofia har förmedlat många kontakter mellan Mr Rabin och svenska bidragsgivare som vill stötta skolor ekonomiskt. Vi får ju många mail från svenska ungdomar som vill volontärarbeta på Step, men vi hänvisar dem alltid vidare till andra verksamheter. En kille från det barnhem Sofia volontärarbetade på 2003 har han fortfarande kontakt med och för två år sedan träffade vi honom.

Mr Rabin har fått tag på en bit mark som han nu skall bygga en skola på, eftersom han de senaste åren har tvingats flytta runt. För tillfället håller hans skola till i plåtskjul.

Christian blev snabbt delaktig i att hjälpa till med att bygga nytt klassrum.

Efter att ha besökt själva skolområdet gick vi en kort promenad för att dricka te hemma på rektorns terrass.

Kvällen avslutade vi sedan på Step igen. Vi pysslade med plusspluss och de gjorde varsin krona till oss av plussplusset.

Sedan fick Sofia också en present de gjort helt själva av bambu. En fotoram som de skrivit “Sofia Miss U” på. Den var så fin!

Idag var tjejerna lediga från skolan pga ytterligare någon form av religiös festival och då ordnade vi utflykt till Garden of Dreams, som är en ganska ny park inne i stan. Det är en upprustad trädgård inne i ett gammalt Rana-palats. Rana var en dynasti som styrde i Nepal under 1800-talet fram till 1950-talet då kungen tog makten. Det är en väldigt vacker och lugn park. Vi har varit där med tjejerna innan för två och halvt år sedan så det var dags igen, tyckte vi. De tycker det är väldigt fascinerande där inne och alla barnen, svenska och nepalesiska, lekte jaga och kurragömma och hade riktigt roligt.

Denna gång var det extra roligt, eftersom de hade satt upp en stor gunga. Tjejerna höll på med det i flera timmar och var alldeles exalterade. Elliot fick dock ha lite gung-skola först och visa hur man skulle göra med benen för att få fart.

Shakira var lite skeptisk och ville gunga med Kabita, men vi fick stanna snabbt för hon tyckte det var för läskigt.

Efter allt gungande och all lek åt vi glass innan det var dags för ännu mer gungande och ännu mer lek.

Ovan Neru som har arbetat på Step sedan starten i princip.

Vi avslutade dagen med att gå på Pizza Hut på Kathmandus allra mest moderna gata och det var så klart också en rolig upplevelse.

Efter denna heldag var vi alla trötta men mycket nöjda så vi åkte hem med en härlig känsla! Vi tog rundan runt Boudnath Stupa, den allra viktigaste buddistiska stupan utanför Tibet.

När flickorna var i skolan idag, följde vi med Rajeev till ett tempel där man tillber Gudinnan Kali. Hon är Goddess of Destruction och är man inte snäll mot henne, så förstör hon jorden. Hon är fru till Shiva. Det innebär att man måste offra en massa till henne och vid detta tempel offras det djur hej vilt. Eftersom man måste äta det man offrat, får vegetarianerna offra kokusnötter. När man krossar kokusnöten och juicen skvätter, liknar det djurens blod och Kali nöjer sig tydligen med det också:-)

De köper offergåvor vid entrén.

Killarna håller Rajeevs offrade kokusnöt, som vi skall ta med oss hem som resten av familjen skall äta av ikväll.

Eftersom Kali, som sagt, är fru till Guden Shiva, är det många sadhus (heliga män) utanför templet som tillber Guden Shiva. De går runt hela dagarna tillber Shiva och tar emot gåvor från allmänheten. Tydligen är de de enda som fortfarande får röka marijuana i Nepal sedan det förbjöds på 70-talet efter hippieinvasion. Anledningen till att de undantas från lagen är att Shiva faktiskt rökte marijuana. Det sägs att staten dessutom förser dem med marijuana, eftersom de inte skall behöva anstränga sig för att få tag på det, men huruvida det verkligen är sant eller inte, vet jag inte.

På vägen därifrån stannade vi i en liten by och åt lunch på ett riktigt gammal traditionell restaurang, där kvinnorna satt i köket och lagade ljuvlig mat.

Därefter var det äntligen dags att åka och träffa tjejerna. Vi åkte till skolan och tog emot dem där när de slutade. Vi träffade rektorn och rektorns dotter, som fungerar som en slags biträdande rektor, och det är alltid lika roligt att träffa dem. De tycker så mycket om våra tjejer och berättar så fint om dem. Sedan gick vi tillsammans hem till Step och där var det mellanmål, läxläsning och lite lek.

Idag när tjejerna var i skolan, gick vi runt i stan och pratade med vänner överallt innan vi gick till en av våra gamla favoritrestauranger och åt lite lunch. Därefter åkte vi till barnhemmet och tillbringade hela eftermiddagen och kvällen där.

Så fort de kommer hem från skolan, sätter de sig i sitt study room och gör sina läxor – och de är minsann inte få.

Lucas tyckte det blev sådär lagom roligt i studierummet efter ett tag och gick ut och satte sig på terassen.

Neru lagar nudelsoppa som mellanmål efter att de kommit hem från skolan på erftermiddagärna. Senare på kvällen innan de går och lägger sig, äter de middag, Dahl bhaat.

Elliot, Lucas och en personal tittar på utsikten från en av barnhemmets terrass.

Nudelsoppa till mellis. Väldigt gott!

Sedan var det dags för att dela ut kläder från er av våra sponsorer, Me & I. Det är alltid lite smått kaotiskt eftersom flickorna är väldigt entusiastiska och numera även medvetna om vad de gillar och inte!:-) I år var det lite extra krångligt eftersom Rajeevs inte fru inte var med, så jag fick sköta det hela själv. Med Nerus hjälp i och för sig, men än dock lite småsvettigt!:-) Man kan liksom inte gå helt efter storlekarna heller, eftersom de t ex absolut inte tycker att vissa byxor är knickers som vi tycker de är och absolut inte tycker att vissa klänningar är klänningar, utan tröjor och vice versa. Som sagt; lite rolig kaos och till slut var alla väldigt nöjda och glada. Särskilt de två lite äldre tonårstjejerna som nu i år fick vuxenkläder och kände sig mycket fina och stora! Nästa lediga dag kommer de garanterat ha på sig sina nya kläder. Vi får se på onsdag då de återigen är lediga från skolan pga ännu någon festival, religiös högtid, och då skall vi till en liten trädgård/park inne i stan.

Till sist fick de var sin målarbok som jag hittade på BR leksaker. En bok där man målar händer, dvs man kan rita dit färger på naglar, ringar och armband och mendhi! De älskar ju det, dvs hennamålningar på händerna, så det var en väldigt lyckad present. BR var också snälla och skickade med flera halloweengrejer till dem, som de också gillade mycket.

Idag, söndag, åkte vi på utflykt till Godawari Park med sin Botaniska trädgård. Det var en ganska regnig dag så vi stod en hel del under täta träd, men mellan skurarna var vi ute och lekte, spelade fotboll och massa annat. Inträdet till parken var 35 rupies per nepales och 200 rupies för en utländsk. Gratis för nepalesiska barn och 200 för utländska barn. Så är det nästan alltid när det gäller inträde till olika saker i Nepal.

Vi hyrde en liten minivan idag, så det var gott om plats för oss alla 17. I vanliga fall, brukar vi ju hyra vi små taxibilar, indiska Suzuki Marutti, och det brukar vara extremt trångt. Som en av personalen sa: “i början fick vi alla plats i en taxi, men nu när alla har växt så måste vi ha taxibilar vart vi än ska”.

Det regnade, som sagt, en de,l men då tog vi bara skydd en liten stund. Några tog de kräkpåsar från bilresan som inte hade används och satte på sina huvud för att inte bli blöta.

Vid en av regnskurarna, gick vi in till parkens enda restaurang för att äta lunch. Väl där inne satt många nepaleser, men när servitören mötte oss sa han att restaurangen “i princip var stängd, men att de kunde servera nudlar”, så det nappade vi på. När det gällde dricka sa han att “vi har kaffe och te”, varpå jag blev själaglad eftersom jag inte druckit kaffe sedan flygplanet hit. Så jag sa att jag ville ha kaffe, varpå han ser helt förfärad ut och utbrister “oh no…!” Det blev te för min del. Sedan hittade de lite läsk till barnen så de var i alla fall nöjda och glada.

Något som skapade stor uppståndelse var när fotbollen hamnade i en damm och Christian fick kämpa med en pinna för att få in den.

Det var en rolig heldag i parken. Vi åkte idag på förmiddagen och kom inte hem förrän sju.

Vi kom till Nepal på sista dagen på Tihar, ljusets festival, då man tillber Laxmi, välståndets gudinna. Dessutom är det Newarernas nyår. Newari är ett folkslag och det är de som som främst bor i Kathmandudalen. Så vi firar nu en av alla nyårsaftnar man firar i Nepal. Det nya newari-året är 1135. Det nepalesiska året är förresten 2071.

Hur som helst, ovan ser man hur man pryder sina hem under Tihar. Vid entrén till barnhemmet ser ni på marken den målade “blomman”. Sedan har de ritat ett sträck upp genom hela trappuppgången, men “blommor” på avsatserna. Följer man sträcket kommer man till slut in i Steps egna tempel. Vissa blommor är målade och vissa består av färgat ris som de lagt i olika högar så att de bilar det vackra mönster.

Hemma hos Rajeev, där vi bor, ser prydnaden utanför entrédörren ut såhär med en butter lamp i mitten och vid sidan om:

Ute på gatorna i Kathmandu ser man ofta följande dekoration med en butter lamp i mitten:

Utomhus är det upplyst med ljusslingor överallt.