I Nepal

Neru och jag

Idag var det alltså dags för den väldigt roliga högtiden Holi. Alla springer omkring i hela stan och kastar färg och vatten på varandra. Är man utomhus får man leken tåla, så att säga. Barn ligger på hustaken och kastar vattenballonger på en, så det är ganska läskigt att gå runt på stan. De som inte vill bli alldeles dyngsura eller genomsmetade med färg, får helt enkelt stanna inne.

Tjejerna tycker ju precis som alla andra barn och ungdomar att detta är årets bästa och roligaste högtid! Jag tillbringade halva dagen hos dem och vi hade så ofantligt roligt tillsammans!

Smitri ovan och nedan Mina och jag.

Susma och jag!

Min gode, gode vän samt föreståndare på The Step, Rajeev.

För ett kort tag sedan investerade vi en jättestor högtalare, eftersom barnen fullkomligt älskar att dansa och sjunga, så mitt i all färg- och vattenlek hade vi ibland sång och härligt Bollywood-disco.

På eftermiddagen var det dags för någon speciell, religiös Holi-ceremoni hemma hos Rajeevs mor, som också är min mor här, “mother”. De bad och vi åt särskilt god mat.

Mother och jag.

I måndags eftermiddag och kväll var jag på Step efter att de hade kommit hem från skolan. De går i skolan mellan kl 10 och 16, men nu innan final exam börjar är det flera som har extra undervisning från kl 16 till 18, så en del kommer hem kl 16 och en del kl 18.

Vi lekte och dansade och sjöng som de ju gillar allra mest. Sedan var det ett evigt fotograferande och filmande med min mobil. Jag har redan hur många fantastiskt roliga och löjliga filmer i min mobil som helst! Vi hade verkligen roligt!

På tisdag är det högtiden Holi här och det är då man har vattenkrig och kastar röd färg på varandra. Många barn och ungdomar tjuvstartar lite dagen innan – så även våra tjejer. De hade vattenkrig på terassen, men jag och den övriga personalen sa att vi endast skulle vara med på själva Holi-dagen. Då slipper ingen undan…:-)

Dagen startade ganska tidigt idag med att Rajeev och jag åkte till Banasthali Party Palace. En skola som jag har samarbetat med i 13 år hade sin årliga stora fest där. Skolan är den skola som “mina” barnhemsbarn gick på när jag volontärarbetade på ett barnhem här hösten 2013. Jag har ända sedan dess följt denna skola och hjälpt skolan på olika sätt. Rektorn är en väldigt fin människa och tar sig an barn från fattiga familjer som har svårt att betala skolavgifterna. Han har ett mycket gott hjärta och gör så gott han kan med mycket små medel.

Jag var inbjuden som “chief guest” och delade ut otroligt många olika diplom, 150 st medaljer och flera diplom-tavlor till duktiga lärare.

Det inleddes dock med ett cultural dance program. De älskar ju att dansa i detta land och när det väl är dansföreställningar så tar det aldrig slut!:-) Då vill de aldrig sluta dansa och alla älskar att titta på det!

Elever fick priser och medaljer bl a för från hög måluppfyllelse i skolarbetet, höga betyg, bra närvaro, bra idrottsprestationer och bra dansuppträdanden.

Jag vet inte hur många olika diplom jag skrev på. Notera den fina nepalesiska flaggan och den fina svenska flaggan.

Flera lärare fick utmärkelse av rektorn.

Även jag fick ett utmärkelse; en tavla där det stod väldigt fina saker om mitt stöd till skolan.

Jag är otroligt tacksam över att ha fått vara med om denna dag. En mycket fin, rolig och hedrande dag med otroligt många fina dansuppträdanden.

Några bilder från första dagen. Internet är segt överallt, så det tar väldigt lång tid att ladda upp bilder. Dessutom är det 13 timmars Power cut varje dag, så det kan vara lite problematiskt att ladda mobiler, kamera och laptop.

Det tog lite längre tid än vanligt på flygplatsen idag, men så fort jag kom ut ur den åkte jag till The Step och träffade tjejerna. De hade väntat hela eftermiddagen och stod på takterrassen och vinkade så fort de fick syn på mig bakom ett krön. Som vi alla längta! De har blivit väldigt duktiga på engelska och vi kunde därför för första gången prata riktigt länge. Skönt att slippa försöka på min knaggliga nepalesiska:-)

Efter ganska kort stund ville de som vanligt titta på alls mina i mobilen. Särskilt förtjusta är de över att se Elliot, Lucas och Christian men även bilder på snö och vinteraktiviteter. Även bilder på vårt hus.

Till slut var det dags att ge dem lite presenter som jag fått bra hjälp av Kicks på center syd: massa nagellack och olika grejer som man använder vid nageldesign samt olika diadem till håret. De var så glada och entusiastiska!

Vad roligt det var att ses igen och som jag har saknat dem!

Lördagen den 19 mars åker jag, Sofia, till Nepal igen för ett kort besök för att arbeta med The Step. Det skall bli fantastiskt roligt att träffa tjejerna igen. Det skall även bli väldigt kul att träffa personalen igen samt alla andra vänner jag har i Kathmandu.

Det blir mitt första besök efter jordbävningen i april 2015 och det är med blandade känslor jag kommer att möta staden.

Så var vi hemma i Sverige igen efter 10 väldigt fina och roliga dagar tillsammans med tjejerna på Barnhemmet The Step i Kathmandu, Nepal.

Vi längtar redan efter nästa år då vi ses igen!

Klockan sex vaknade vi av att tjejerna sprang runt ute i hotellets trädgård och lekte och skrattade. När vi till slut gick upp framåt sju, var det redan full aktivitet; de spelade bordtennis, badminton och fotboll och vi blev genast delaktiga.

Det var en ljuvlig morgon och en väldigt härlig frukoststund med utsikt över “the middle hills of Himalaya” med molnen nedanför oss.

Därefter var det dags för en liten trek i Himalaya. För några av tjejerna samt för Elliot var det första gången, medan det för några av tjejerna verkligen inte var första gången eftersom de är födda i bergen.

Så klart hittar man ett litet Shiva-tempel även uppe på ett berg.

Lucas och jag var kvar på hotellet under denna 2,5 timmar vandring, men tjejerna hade plockat massa fina blommor och guavafrukter som jag fick när de glada och svettiga kom tillbaka.

Vi hade ett fantastiskt dygn uppe i bergen och alla var verkligen glada och nöjda när vi åkte tillbaka på de slingriga och läskiga vägarna tillbaka till Kathmandu. Dock höll det på att bli en aning bekymmersamt med återfärden; mitt i en skarp kurva på en smal dålig väg och med en djupt stup rakt ned vid sidan om bussen, ringde chaufförens telefon och det blev genast telefonkonferens med flera personer och flera mobiler inblandade. Det var bussens ägare som ringde till chauffören och inte tyckte att chauffören skulle köra vidare eftersom det var något otalt mellan bussägaren och hotellägaren, som hade ordnat transporten. Så chauffören började backa och krångla och sedan fick vi stå stilla precis intill stupet en bra stund och vänta innan hotellägaren kom farande i sin bil och argt fick iväg att köra vidare. Vi var rätt nöjda att det löste sig och att vi inte chauffören tvingade av oss så vi hade blivit stående på en smal bergsväg med all vår packning.