I Nepal

Igår var det ytterligare ett väldigt kärt återseende och en enormt känslosam stund. ?❤️? Vi träffade Rista som var bland den allra första flickan att flytta in på The Step som sexåring år 2008, men som flyttade tillbaka till sin hemstad i östra Nepal efter sex år. Rista var och är en alldeles enastående tjej. Massor av energi , fylld av glädje och kärlek, omtänksam och otroligt duktig i skolan. Hon var alltid captain of the class ⭐️ (den bästa eleven som är utsedd hjälpreda till läraren) och gjorde stora framsteg hos oss. Rista var den som våra egna söner tydde sig till allra mest när de var yngre och Rista var den som hela tiden bar runt på vår Lucas när han var här första gången som ettåring. Lucas lärde sig gå under de veckorna vi var här den gången och det var mycket med hjälp av Ristas vänliga och hjälpsamma hand.

Rista är idag 17 år letade upp mig på Facebook för ett år sedan och vi har sedan dess pratat regelbundet i telefon. Efter att hon lämnade Step, bodde hon på ett annat barnhem i sin hemstad och fortsatte sina studier med lysande resultat. När hon var färdig med sina studier fick hon stipendier och sökte in på tandläkarutbildningen här i huvudstaden. Av 1600 elever som skrev antagningsprov, var hon en av de 45 studenterna som blev antagna. Hon har nu bott i Kathmandu och studerat på denna utbildning i ett år. Vid sidan av sina studier har hon två extrajobb. Ett som läxhjälp år ett barn och ett som danslärare till små barn.

När vi träffades igår kramade vi varann och grät hejdlöst länge. Sen pratade vi massor, åt god indisk mat och tog mängder med selfies. Rista och våra söner fann varann direkt och de började genast spela in filmer till tik tok. Vår äldste son som i vanliga fall aldrig skulle dansa och spela in den typen av filmer fann sig och gjorde några riktigt bra nepalesiska dans moves. ??????

Det var ofantligt rörande och näst intill obeskrivligt att höra Rista berätta hur mycket Step har betytt för henne, hur det var för henne att under de åren upptäcka att hon faktiskt var ”talented” och faktiskt visst kunde få en utbildning och faktiskt visst kunde få ett jobb och ett bra liv. Hon berättar att det var hennes år hos oss som gjorde skillnad. Svårt att ta in. ❤️❤️❤️

Så är vi äntligen på plats! I Himilayalandet och hos tjejerna. När vi kom till The Step igår direkt efter att vi hade landat på flygplatsen, sprang tjejerna emot oss och gav mig den mest innerliga kram man bara kan föreställa sig. Det var kärlek!

Vi satt och pratade och eftersom de är mitt uppe i med term examen var det mycket prat om deras olika prov i de olika ämnena. De pluggar mycket och har ambitioner. Någon vill bli doktor, någon vill jobba på hotell och någon vill bli konstnär. Några vet inte, men studierna är viktiga. De är seriösa och tar skolan på stort allvar.

Efter lite prat och tedrickande gick vi en promenad i området och de ville visa oss ett tempel som vi faktiskt aldrig har besökt innan. Det var så himla mysigt att gå runt på tempelområdet och på vägen dit besökte vi också en nyanlagd park. Vi avslutade med att äta pizza på ett snabbmatsställen.

Idag efter väldigt många timmars nattsömn, gick vi till Step. Vi drack lite te och de flesta tjejerna var hemkomna efter prov-skrivande i skolan. De slutar tidigare de dagarna de har prov. Så idag bestämde vi oss att få till Swayambunath. Det är ett tempelområde som både buddister och hinduer besöker och som ligger 365 trappsteg högt upp på en kulle med vidunderlig utsikt över stan. Varje gång vi är i Nepal, besöker vi Swayambu och tjejerna tycker också mycket om att gå hit. Det är en enormt fridfullt atmosfär där uppe och även så otroligt vackert och spännande att beskåda all aktivitet. Förutom vanliga människor som besöker den heliga platsen är det också massa munkar där eftersom det är många kloster i närheten.

Den 27 december åker hela familjen Lindblom till Nepal för att under knappt två veckor besöka tjejerna på The Step (en flygbiljett per år betalar stiftelsen. De övriga biljetterna är privat bekostade). Som vanligt kommer vi att vara mycket på The Step, men också en del på den externa skolan de studerar vid. Som ni vet, tycker vi ju att utbildning är det viktigaste av allt. Utbildning ger dessa tjejer helt andra möjligheter att stärkta möta framtiden! Det blir deras viktigaste redskap för ett självständigt och gott liv i framtiden. 

När vi startade The Step för snart tolv år sedan, var det betydligt färre flickor som fick möjlighet att gå i skolan och inte många alls som fick en fullständig grundskoleexamen. Mycket har dock hänt under denna korta tid och idag är det många fler tjejer som går i skolan och vi, men hjälp av er, har ju faktiskt varit med och bidragit till denna förändring. Åtminstone på ett litet, litet hörn. En förändring som faktiskt påverkar hela samhället. Alltså inte endast tjejerna själva, utan även deras egna framtida familjer. Tillsammans kan vi göra skillnad! 

Det skall bli så väldigt roligt att träffa dem igen och se hur de har växer och utvecklas till självständiga tjejer. Så inför vårt besök, skapade vi igår en Facebook-insamling för att se om vi tillsammans kunde samla ihop en julklappspeng till The Step. En peng som vi tänkte skulle användas för att sätta lite extra guldkant på vardagen. Vi satte 10 000 kr som mål fram till dagen då vi åker.

Redan efter nio timmar hade vi nått målet! Facebook är ju fantastiskt! Och civilsamhället är fantastiskt!

Istället för att avsluta insamlingen när vi hade nått målet igår, bestämde vi oss för att fortsätta fram till det planerade avslutningsdatumet. Tänk om vi tillsammans skulle kunna samla ihop ytterligare 10 000 kr! Det skulle i så fall vara ett års utbildning för en tjej.

Nästa resa till The Step i Kathmandu äger rum i slutet av december. Hela familjen Lindblom åker, dvs Sofia, Christian, Elliot och Lucas. Vi kommer att vara i Nepal några veckor och som vanligt kommer vi att bo hemma hos våra goda vänner. The Step kommer vi att besöka varje dag och även deras skola kommer vi att besöka flera gånger. Vi längtar massor!